Mormor

Vet inte vart jag ska börja.. Som flera av er kanske redan vet så förlorade jag igår en av de viktigaste personerna i mitt liv. Min älskade mormor. Jag kan inte förstå att hon inte längre finns här med oss. Allt är så ofattbart. Allt gick så fort. Livet är så orättvist... Många tankar snurrar i mitt huvud just nu. Det gör så ont inom mig att veta att jag aldrig mer kommer att få se min mormor. Få en bamsekram som bara hon kan ge. Att få höra hennes röst. Att få äta hennes goda mat. Busa och skämta som vi alltid gör.. Det värker i mig när jag tänker på allt som aldrig kommer bli som vanligt igen.     Jag vet att mormor läste min blogg så ofta hon kunde. Hon njöt av bilderna jag la upp och var så glad varje gång jag skrivit ett inlägg. Hon var och hälsade på mig 2 gånger under det senaste året här i USA. Vi hade så kul, som vi alltid har. Vi skämtade, busade och skrattade och njöt av livet. Senaste gången de var över så firade vi att mormor var fri från cancer. Tyvärr kom den tillbaka. Denna hemska sjukdom.. Hon kämpade. Min mormor var en riktig kämpe. Hon skulle aldrig ge upp i första taget. Dagen efter att hon fått beskedet att cancern var tillbaka skypade jag med henne. Efter vi pratat åkte hon och tränade och hade gäster över på kvällen. Bara det säger mycket om min mormor. En glädjespridare som alltid tänkte på alla andra före sig själv.   Bland det sista hon sa till mig var att jag skulle njuta av livet och ta vara på varje sekund. Jag har många gånger varit på väg att lämna USA för att åka hem för att mormor blev sjuk. Mormor har dock aldrig velat att jag ska komma hem tidigare än planerat utan att jag ska njuta av min tid här. Så nu ska jag leva för henne. Min resemånad som jag snart ska åka på ska jag göra för henne och mig. Hon kommer vara med mig, det vet jag. En av hennes drömmar i livet var att åka till USA, att jag fick chansen att uppfylla den drömmen tillsammans med henne kommer jag alltid vara så lycklig över. Jag kommer alltid att minnas min mormor som en av de finaste personerna på denna jord. För det var hon verkligen. Älskade, finaste mormor. Jag saknar dig så mycket och jag hoppas att du har det bra där du är. Min fina ängel!