Första Tiden Del 2

Känslan att komma hem igen med våran son var ju helt underbart och att vi skulle klara av detta själva nu och inte bara kunna ringa på BB personalen om vi behöver hjälp. Första natten blev inte riktigt som vi tänkte oss. Jag var orolig att han inte fick i sig tillräckligt med mat, vi testade med ersättning också men det hjälpte inte. Så vi åkte till Borås igen dagen efter att vi kommit hem och fick träffa värdens bästa barnmorska som hjälpte oss. Jag fick börja med att visa när jag ammade honom. Hon sa att han får i sig massor, han får ett jättebra grepp om bröstet och det ser jätte fint ut. Vi vägde honom och såg att han hade gått upp i vikt. När vi ringde in och sa att vi ville komma in så blev hon orolig att han hade gått ner. Så det var ju positivt. Vi passade på att ta återbesöket då när vi ändå var där eftersom att vi bor 1 timme ifrån Borås.  Vi pratade om förlossningen och hur jag hade upplevt den. Samt om jag var nöjd med hur den var. Och hur jag mådde idag. Jag svarade att har hade väldigt ont i huvudet så jag kunde inte ens köra hit. Så vi tog ett blodtryck, det var ganska högt. Hon tittade i min journal och såg att jag hade haft högt blodtryck under tiden på förlossningen och BB. Men att ingen hade kollat upp det mer. Hon ringde till en läkare som skulle komma och prata med mig och kolla lite. Men det tog väldigt lång tid och vi höll på att bli inlagda igen men efter 6 timmar så fick vi äntligen åka hem och det samtalet med henne hjälpte så mycket. Han fick även en infektion i naveln och blev kladdig i ögat så vi fick komma på ett tidigt BVC besök. Vi fick hem koksaltlösning som vi skulle tvätta naveln med och så skulle vi tvätta ögonen med ljummet vatten.Vi var inne i en bebisbubbla och var så lyckliga. Men det var inte alltid så lätt. Jag hade många dippar och mådde ganska dåligt ibland men Robin stöttade mig mycket. När han var en vecka gammal så åkte vi ut till Gullholmen över dagen och hälsade på min mamma och moster. Dom hyrde en stuga där i några veckor. Det var väldigt varmt och lillen fick vara i skuggan utan kläder.Samma dag den 25 Juli kl 21.00 fick jag samtalet som jag aldrig ville skulle komma. Min älskade farmor hade precis lämnat oss och jag var så ledsen samtidigt som jag var tvungen att amma lillen. Jag grät hela kvällen och dagen efter. Men efter som att jag skulle ta hand om lillen samtidigt så hann jag inte att bearbeta hennes bortgång. Det har varit riktigt riktigt jobbigt. Vi hade en jättefin begravning för henne. Det var en sak som betydde så himla mycket för mig, under begravningsceremonin så flyger det in  en citronfjäril som flyger runt där inne en stund innan den hittar ut. När vi sitter och fikar efteråt så kommer det in en citronfjäril ingen och jag kände direkt att det är hon det är min älskade farmor. Det betydde så otroligt mycket för mig.Jag vet att hon har det bättre där hon är nu och att hon tittar ner på oss varje dag. Jag vet att hon är så otroligt stolt över mig.I nästa inlägg kommer jag att prata om dopet. Kram på er <3