D E C E M B E R

Äntligen, äntligen är den här. Månaden som gör mörkret lite mera uthärdligt och vintern lite mysigare. Som jag har längtat. Varför? Dels för att november varit ganska skruttig. Mörk, förkyld. låg och ledsen. Inga biggies utan bara sådär som det är ibland. En dipp. Förkylningar, feberslängar, knästrul och ett gäng motgångar som egentligen bara gör ont för att jag bryr mig för mycket. Om man nu kan det alltså.Dels för är liksom lite speciellt med december i år. Så mycket  blir annorlunda eftersom allt som varit traditioner i mina tjugotvå jular ska göras om till "hemma-hos-mig-själv"-varianter. Det finns ingen lillasyster att öppna julkalendrar med till exempel och fram tills igår kväll, innan jag drabbades av panik mitt i julpyntandet, fanns det faktiskt inte ens en julkalender att öppna. Katastrof. Så mycket att jag var tvungen att springa ner och akuthandla en på Hemköp med mamma skrattande i telefon.  Men nu är det i alla fall i ordning. Julpyntet, lussekatterna och julkalendern är fixat och första avsnittet av julkalendern har rullat. Jag har precis ätit äggmackor, druckit te och öppnat första luckan. Lagt ribban för en väldigt mysig december. När jag tänker efter har december och den nedräkning som den innebär faktiskt aldrig varit härligare egentligen. I år längtar jag liksom mer än vanligt efter att öppna den där sista luckan. Efter julen. Efter att bli bortskämd i hemmabubblan och få en överdos av familj. Hej december- jag har längtat efter dig!