Det blir sällan som man tänkt sig!

Vardagen börjar rulla på så smått igen. Ett litet haltande steg i taget. Igår premiärade jag utan kryckor och imorse kunde jag gå hela vägen ned för trapporna med vanliga steg. Höger och vänster i ett fungerande flöde bara sådär alldeles som vanligt. Tänk att man kan bli så glad av en sån sak...  I tisdags morse skulle jag egentligen ha åkt iväg till Danmark för att jobba på Hockey-VM. Jag hade verkligen längtat. Det kändes så rätt med lite nya utmaningar och miljöombyte just nu. På många vis skulle det liksom svida mindre att vara kapad från vardag, träning och jobb om man var någon annanstans och slapp exponeras för allt det där man går miste om. Att vara någonstans utan att få vara med är kändes mest bara ohärligt. Men, det blir sällan som man tänkt sig så efter en oändlig massa velande och tårar landade jag i beslutet att stanna hemma och ge knät bästa tänkbara förutsättningar för läkning. Det bästa sett till mitt mående.  Det senaste året har kostat så mycket i energi och emotionellt engagemang att bara tanken på att fördröja processen ytterligare, om än bara med några veckor, genom att åka iväg på VM känts helt övermäktig. Så för en gångs skull valde jag att prioritera det mentala. Att lyssna på kropp och huvud istället för att tänka taktik, ekonomi eller (missade) möjligheter. Så viktigt men ändå SÅ svårt. Men, med facit i hand känns det helt rätt. Den bättring jag känt sedan i tisdags hade kanske inte kommir om jag börjat pusha mig i samma veva och oavsett så värdesätter jag det lugn jag fått mentalt. Mycket. Jag är så mycket härligare när jag inte är gråtmild dygnet runt.  Det blir inte alltid som man tänkt sig. Faktum är att det är ganska sällan det blir det men allt som oftast blir det ganska bra ändå. Den här gången också. Jag missar hetluften i Herning men får i gengäld spendera dagarna omgiven av människor som får mig att må bra. En aspekt som känns ännu viktigare än vanligt just nu. Jag har lyxen att vara på en praktikplats där jag med öppna armar välkomnades när en praktikvecka plötsligt blev fyra.  Faktum är att det här nog är den bästa tänkbara varianten på halvfungerande vardag jag kan tänka mig!