Mer ja än nej!

Jag tänker ibland att livet är för kort för allt som inte är helhjärtat. Att vi borde njuta mer, våga mer och sluta hålla oss själva tillbaka. Att man ska säga ja mycket mer än man säger nej. Mitt år med struligt knä och uppochnedvänd vardag har tvingat mig att tänka om på många plan. Att omvärdera och jobba med mig själv. För vad är det egentligen som är viktigt på riktigt? Jag tror att det handlar om att värdesätta sånt som får mig att må bra. Att känna, uppleva och uppskatta nuet. Att hitta saker som får det att pirra i magen och att säga ja till allt som lockar fram den känslan.  För vet ni? Livet är för kort för att säga nej till glass till lunch OCH middag en sommardag. Eller till jordgubbstårta när man fyller år. Eller långluncher i solen. Eller morgonträning vid havet. Eller till alla sorters äventyr som får det att pirra i magen. Så säg ja. Ibland måste man såklart säga nej också (till allt för mycket städning och allt som håller dig tillbaka till exempel) men mest ska man ändå säga ja.  Livet är helt enkelt för kort för allt som inte är helhjärtat. För kort för att inte njutas ihjäl. För kort för allt för många nej.  Att sova utomhus i en hängmatta förresten- också en typisk grej man ska säga ja till.