Släppa kontrollen!

Igår slog det mig igen; hur jag tror att jag har koll på så mycket men egentligen knappt kontrollerar någonting alls. På många sätt är kontroll min bästa kompis i hela världen. Världens bästa att hålla i handen för att slippa gå vilse. Världens trygghet vid nya utmaningar. Jag är liksom sällan helt wild and crazy. Istället nästan alltid safe and sound i vetskapen om att jag är förberedd; preppad, planerad och redo. Många gånger är det superbra men ibland faktiskt helt onödigt. För helt ärligt hörreni- hur ofta blir det egentligen som man tänkt? Hur ofta stämmer de där scenariona man målat upp  i huvudet? Typ aldrig. Nej, den där strävan efter kontroll hjälper mig ungefär lika ofta som den biter mig i svansen. Ibland trygghet, självförtroende och pondus men andra gånger bara en stressfaktor. Kanske faktiskt min allra största stressfaktor. Det blir tillfällig kris ibland. Kort (men många gånger upprörd och tårfylld) kaos när planer och scenarion raseras eller, som vid ett tillfälle för några veckor sedan, när förutsättningarna för ett uppdrag ändras med noll framförhållning. Wake up-call: det kvittar hur mycket du förberett dig då men du löser det ändå! Vi tror att vi har koll på så mycket men egentligen kontrollerar vi ingenting. Hjärtat slår och vågorna rullar. Kanske är mitt stora fokus den här hösten att försöka landa den insikten. Jag är en sån som bryr mig. Ofta alldeles för mycket. Kanske är min utmaning att sluta ta allting på så stort allvar? Det där med att bara flyta... Någon mer än jag som behöver öva på det?