Livet som ett bråk

Imorgon är det fem veckor sedan jag blev särbo med 100 mil mellan mig själv och de jag håller närmast hjärtat. Jävligt jobbigt men samtidigt jäkligt fint att hitta sig själv på ett nytt sätt igen. Jag känner mig däremot aldrig riktigt hel. Knappt som en hälft. Tillvaron är inte heller lika sprakande som den är när man väl är tillsammans, men i helgen hoppas jag på en färgexplosion igen. Längtar efter mina favoriter!