Mary Poppins

Ibland händer saker man inte räknar med.  Du träffar en person, hör en historia eller ser något nytt; och på ett ögonblick är allt du vetat förändrat. Är det inte spännande hur vissa ögonblick kan ändra en hel livssyn, utan att man ens vet om det? Och att man kan sitta där ett par år senare och inse, att det var det ögonblicket som förändrade allt. Jag tror på ödet, och att det finns en plan, men det gör inte alla, och det behöver inte alla göra. Även om man tror på komplett slump och Big Bang så tror jag, att alla kan kännas vid dessa ögonblick, som är över på en sekund, men möjligen ändrar en hel livstid.  Jag skulle vilja kalla detta för ett Mary Poppins ögonblick. Minns ni den där filmen man såg när man var liten? Där Mary Poppins kom för att hjälpa familjen, i takt med deras utveckling blev hon vackrare, och när de inte längre behövde henne, men så gärna ville ha henne kvar, då var hon borta. Jag vill tro att många ögonblick har samma funktion för oss, som Poppins hade i den filmen. Ibland behöver man en knuff, en insikt eller ett möte för att inse saker. Men det betyder inte att det som gav dig en knuff är där för att stanna, även om du gärna vill det. Vissa sammanträffanden kommer in i ens liv för att lära en något och sätta en på rätt riktning, och när man hittat sin stig är de likt Poppins plötsligt borta. Jag tror även  att man kan trösta sig med detta i tillfällen då man förlorat något, eller växt ifrån något som betytt mycket för en. Eller om en ny, men givande vänskap tar slut, kan man försöka se att den personen hade en plats att fylla i ens liv eller en lärdom att ge en. Det är svårt att acceptera vissa saker. Att bli behandlad illa, att uppleva orättvisor eller att mista en vän. Det är lätt att klandra sig själv, eller att klandra andra för det som händer en. Men zoomar man ut lite och försöker se helheten blir många saker ofta klara. Man måste våga lita på att tiden kommer ge en rättvisa och förklaring i det som skett. Innan det måste man bara göra sitt bästa för att hänga med i de svängar som livet allt för ofta vill slänga en på.  Man ska även hylla dessa svängar, för de tar en på äventyr man aldrig hade kunnat förutse, och just dessa svängar är det som skapar de bästa minnena. Ett öppet sinne och en positiv framtidsbild tror jag kan göra många människor lyckliga. För lycka handlar inte inte om att undvika motgångar och att alltid ha det bra, lycka handlar om att lära sig hantera motgångar och komma starkare ur dem. Min absolut största oväntade sväng var förra våren. Jag kom hem från Portugal och skulle 1,5 vecka senare till Thailand, själv. Allt var planerat in i minsta detalj, alla mina hostel, flyg, bussar. Allt. Och där och då efter Portugal blev jag riktigt sjuk från någon oklar bakteire. Slutade med att jag va in o ut på sjukhuset i en vecka med magsmärtor vilket innebar att de inte fanns en chans att jag skulle kunna åka på min planerade resa. Jag fick avboka allt, och sen blev jag frisk. Så jag åkte till Thailand själv ändå men denna gången bokade jag enbart mina första 2 nätter. Och det var den bästa resan i mitt liv. Sedan kan jag berätta om ett Mary Poppins ögonblick jag hade för lite mindre än ett år sedan, som mer eller mindre ändrat hela  min  framtid. Jag satt på ett flyg, och råkade hamna bredvid en väldigt social kille. Det slutade med att vi hade ett intressant samtal i nästan 2,5 timme om allt mellan himmel och jord, värderingar och filosofi. Där och då insåg jag att jag mött någon precis som mig själv. Med samma orimliga tankar och drömmar och samma sociala behov.  Det var ett konstigt ögonblick, för någonstans väckte det tankar inom mig. Vi började prata om erfarenheter och kom ganska snabbt överens om att vi var lika i erfarenhet men ändå inte. Sen pratade vi om vad som skulle komma näst, varav vi började prata om att min plan var att bli jurist. Där och då sa han ”varför i all världen då? Inget av de du berättat om dig själv och dina intressen passar in med det yrket?” Vilket fick mig att tänka, Varför ville jag egentligen bli jurist? Livsstilen? Nej. Arbetsuppgifterna? Nej. Statusen och känslan av att det är bra - snarare ja, erkänner jag medans jag skäms. Jag hade nog under en längre tid anammat vissa intressen utifrån det sammanhang jag befann mig i under gymnasiet - vilket är en driven skola med mycket fokus på politik och världsfrågor. Där och då började jag tänka. Och nu sitter jag här nästan ett år senare med resor och en säsong i bagaget - och längtar efter att plugga i höst. Design, webbutveckling och kommunikation står på min agenda för att någon dag uppfylla min vision av vad jag tänker är mitt framtida liv. Möjligen blir det precis som jag nu tänker mig eller möjligen stöter jag på ytterligare ett eller ett par sådana ögonblick som åter igen ändrar min plan. Det blir att se! Peace Out!