Alla dagar är våra dagar! Beklagar sorgen och säger grattis! #internationellakvinnodagen

Hejsan hoppsan kära godingar! Idag, åttonde mars, är det ju internationella kvinnodagen! Förra året läste jag en hel del relaterat till internationella kvinnodagen och likaså i år, idag! Jag kan, när jag märker hur uppmärksammad den internationella kvinnodagen, känna att den kamp som många kvinnor och icke binära (samt en och annan man) bedriver varje dag först uppmärksammas som fasen på just internationella kvinnodagen.  Jag klagar inte på ett kvinnodagen uppmärksammas. Det är potentiellt ett stort steg på vägen när det kommer till att uppmärksamma den kamp som kämpandet för rättigheter innebär. En kamp som framförallt kvinnor och säkerligen ett antal icke binära samt somliga män krigar dag ut och dag in... ja, typ hela tiden, liksom.  Jag känner också som så här att alla dagar är mina. Och dina, oavsett vem eller vart du är. Idag har varit min dag. Och alla andra kvinnors! Men min dag, och andra kvinnors dag, är dessutom ALLA dagar... vi SKA ha rätten till våra rättigheter. Det klingar som en självklarhet för mig. Vi ska ha rätten till våra rättigheter. Rättigheter som på grund av patriarkatet (fan så dumt nog) långt ifrån alltid blir tillgodosedda.  Jag har läst både om varför en ICKE ska säga grattis på internationella kvinnodagen och även varför en rimligen lär göra det, se nedan. Något jag tyckte var en intressant läsning.  Jag väljer, då jag inte allt för sällan resonerar som så här att det ena ej nödvändigtvis behöver utesluta det andra, att både beklaga sorgen (att vi kvinnor berövas på våra rättigheter) och att säga grattis till oss - för att vi är starka  modiga  bra...