Att vara överkänslig

(OBS! Om någon väljer att läsa den här texten så vill jag att ni läser hela texten, även slutstyckena där jag förklarar allt. För såklart så skäms jag över detta och jag vet att det är jag som gör fel, men mer om det i slutet. Vill bara inte att någon ska tro att jag är en psykopat och stänga ner utan att förstå att jag är medveten om mitt problem. Men mer om det i slutet)Ibland kan jag inte skilja på om det är jag som stöter bort personen eller om det faktiskt är så att hen inte vill finnas i mitt liv. Jag känner mig komplicerad samtidigt som jag tycker det är självklart att alla ska förstå mig och vad jag känner. Ibland känns det som att alla spelar ett spel med mig. Ni testar mig, ni tänjer på mina gränser för att se när jag spricker. Ibland känner jag mig som en uppmärksamhetshora, jag vill bara att alla ska säga hur bra och fin jag är. Hur duktig jag är. Hur smart jag är. Berätta gärna varför också. För om ni inte säger detta till mig så stämmer det inte. Då är jag motsatsen. Jag är korkad, ful och lat. Nej ni har inte sagt dessa ord rakt ut, men ni har heller inte sagt att jag är bra? Därför väljer jag att tro att ni inte gillar mig, att jag är osmart och absolut inte vacker. Också vid val av ord försöker ni såra mig. Wow, det här skulle kunna vara ett helt inlägg för sig själv. Hur viktigt ordval är för mig, för att ingen ska bli sårad. Säg till exempel att jag och en vän gör ett grupparbete ihop och hen väljer att använda ordet "Jag" istället för "vi" när hen redovisar går jag i taket. Hur kan personen i fråga välja att ta åt sig äran för ett arbete som jag har varit minst lika delaktig i. För denna person kanske det inte är en stor grej, för denna person kanske det kändes som att hen hittat information om just det stycket. Men för mig svider det. Jag var minsann också delaktig, och jag skulle aldrig vara så egoistisk. Likaväl när vi lämnar in arbetet, jag skulle aldrig få för mig att skriva mitt egna namn före någon annans. Jag betyder inte mer än någon annan och jag vill visa det genom att skriva mitt namn sist. "Vill du vara med oss?" och "ska vi tre va?" kan tyckas betyda samma sak. Inte för mig. Om jag vill vara med er? Ska jag sitta vid sidan om er medan ni skrattar och har kul, får jag ta del av samtalet ibland? Eller ska vi tre umgås, ska vi tre prata om ett samtalsämne som alla tre känner till? Ska vi skratta tillsammans? Jag minns en gång när jag var hemma på middag hos min vän och hennes pappa bad mig ta ett foto av allihopa inklusive min väns pojkvän, "vi vill ju ha ett foto på hela familjen". Viktigt att tillägga; jag har känt den här familjen sen jag flyttade till Vimmerby och har alltid känt mig som en i familjen hos dem. Att bli exkluderad på det viset sved så hårt i mitt hjärta att jag känner det än idag när jag tänker på det, såhär 1,5 år senare. Det sved så hårt att jag inte kunde hålla emot så jag röt ifrån "eller så kan ju han ta fotot så den andra delen av familjen får vara med". Ja, jag skämdes efteråt. Men som sagt, det svider än idag. Allt det ovanstående kan appliceras på vänner och bekanta, förstår ni hur illa det kan vara när jag börjar få känslor för en person? Ursäkta språket, men det är helt jävla sjukt. Personen kan säga ett ord och jag tolkar det som att hen inte vill fortsätta umgås med mig. Hen kan säga "Du är speciell" och med minsta ansiktsuttryck som inte är positivt tolkar jag det som någonting dåligt. När hen inte svarar på ett sms? Då tycker personen inte om mig lika mycket som jag tycker om den, för varför skulle den annars inte svara? Man är aldrig för upptagen för att svara på ett sms om man verkligen tycker om en person, då väntar man till och med på sms. Såsom jag väntar på sms från hen. Jag själv då? Lyder jag mina egna regler? Trampar jag aldrig någon på tårna? Jag vill säga oftast nej. Såklart säger jag dumma saker, såklart hamnar jag i bråk, såklart är jag klantig i mina uttalanden ibland. Men ofta ber jag om ursäkt för saker som den andra personen inte ens tänkt på. Till och med när jag skriver denna texten väljer jag mina ord noggrant. Jag valde att skriva "om någon väljer att läsa den här texten.." istället för "om ni väljer att läsa den här texten.." För vem tror jag att jag är? Tror jag att det är så pass många som läser det här att jag behöver skriva "ni"? Nä, snarare att det är så få att jag kan skriva "någon".  Så vad handlar allt detta om, varför reagerar jag som jag gör? Jo, jag är HSP, high sensitive person, eller överkänslig som det så fint heter på svenska (och ett stort jävla finger till er som säger att jag självdiagnoserar mig eller har hypokondri, en sak som jag faktiskt tar väldigt hårt på. Jag vet att jag ofta analyserar och försöker förstå min kropp och det är inget jävla fel med det). Jag är överkänslig, som ni uppenbarligen kan läsa ovan. För detta är inte normalt, man ska inte reagera så hårt som jag gör på vissa saker. Ibland är det nödvänigt, för att jag faktiskt blir sårad av förklarlig anledning. Men de exemplen har jag självklart inte skrivit ned med tanke på att detta inlägg handlar om min överkänslighet. Jag jobbar på det, okej? Jag försöker verkligen att tänka att jag är inte exkluderad ur gruppen bara för att mitt namn kom sist, någon måste ju vara sist och just den gången blev det jag. Jag vet oftast när jag överreagerar och försöker bara släppa det. Vissa gånger är det svårare än andra och jag kan bli så förbannad på mig själv att jag ska vara så envis om att personen ville precis göra mig ledsen och hen lyckades. Mina tankar går såhär, jag analyserar varenda litet ordval, varenda liten gest. Varför valde personen att sätta sig bredvid min vän istället för mig? Jo, för att det föll sig naturligt att hen såg den platsen först, inte för att hen inte gillar mig. Så skärp dig Lovisa. Jag måste ofta påminna mig själv om att jag överreagerar och försöka släppa det snabbt. Så ja, jag jobbar verkligen på det. Det är ju inte kul för mig heller att alltid ta illa upp. Så vad grundar sig detta i? Osäkerhet? Jag tror inte det. Jag vet vem jag är och jag är säker i mig själv. Jag vet att jag räcker till och att jag är bra som jag är, även om vissa inte tycker om mig. Ofta tänker jag också att de som inte gillar mig behöver inte gilla mig, för jag gillar mig. Så jag kan inte påstå att jag är osäker, men ingen vill väl att någon ska tycka illa om en? Även om man själv känner att man duger och att man har riktiga vänner som älskar en. Nej, jag tror att det grundar sig i att jag som liten var utanför och alltid den som alla gick emot om det var bråk. Jag har också blivit sviken många gånger när jag växt upp av personer som skulle varit mina förebilder. Jag har blivit väldigt sårad och jag tror att min överkänslighet handlar om att jag inte vill att någon ska bli så ledsen som jag varit. Därför tänker jag alltid en gång extra innan jag säger eller gör någonting, vilket smittar av sig till att jag också känner och lyssnar av omgivningen. Sa hen någonting nu som skulle kunna såra någon, inklusive mig själv? Att vara överkänslig tolkar jag ändå som något bra. Jag tänker oftast en gång extra innan jag säger vad jag tycker. Jag slänger inte bara ur mig någonting som skulle kunna såra. Ibland väljer jag ju såklart att säga någonting som kan provocera men som sagt, då väljer jag att säga det. När det kommer till mig själv och att jag kan bli väldigt ledsen. Ja, jag jobbar på det. Jag vet ju att jag överreagerar. Eller så blir jag lite ledsen men då drabbar det bara mig för jag säger oftast bara ifrån när jag blir förolämpad på riktigt. Jag känner att när det drabbar endast mig så rinner det av efter en stund och allt blir bra igen. Så därför ser jag min överkänslighet som någonting bra för det gör att jag tar hänsyn till människor och deras känslor mer än andra gör. Jag är en överkänslig person med känslorna utanpå. Jag tar illa upp av petitesser samtidigt som jag vet att det är jag som överreagerar mestadels av tiden. Ibland sätter det sig, ibland kan jag låta det rinna av. Jag vet att det är jag som har problem och att jag måste jobba på det, vilket jag också gör! Men jag är ändå glad över att jag är överkänslig, för det får mig att tänka till en extra gång innan jag uttalar mig om saker vilket resulterar i mindre ledsna miner hos andra även om det gör mig ledsen lite oftare än jag borde. Jag jobbar på det och snart kommer "elaka" kommentarer rinna av mig likt vatten och jag kan endast nyttja min överkänslighet med att tänka till både en och två gånger innan jag uttalar mig om känsliga ämnen.