Jag kommer inte hem

Jag älskar Sverige. Sverige är ett fantastiskt land på så många olika vis. Vi lever i frihet och har rättigheter som så många andra länder inte har. Jag är väldigt tacksam för att jag har fått växa upp i ett så tryggt land, att jag har kunnat gå till skolan och veta att jag kommer vara mätt och belåten efter lunch. Jag får till och med lunch av staten. Sånt man tänker på när man är i ett land där det spelar stor roll om man är fattig eller rik. Som sagt, jag är väldigt tacksam och att jag kommer uppfostra mina barn i Sverige har alltid varit en självklarhet för mig, fram tills nu. Vi lever i ett demokratiskt land där man får tycka och tänka precis vad man vill. Ingen åsikt är olaglig, så länge du inte kränker någon förstås. Jag är väldigt glad för det, för det betyder att jag med mina vettiga värderingar får lov att påverka hur landet ska se ut. Det betyder att min mamma som älskar alla lika mycket och tycker om att tjäna lika mycket pengar som min låtsaspappa med samma jobb får påverka att det är så landet ska styras. Det  betyder att min älskade mormor får lov att påverka hur mycket skatt hon ska betala för att min förståndshandikappade moster som inte kan tjäna egna pengar kan få ut förtidspension. Det betyder att min pappa som klantat till sig tidigare i livet har råd att göra rätt för sig nu när han äntligen mår bra för förmodligen första gången i livet. Men det betyder också att Anders, 47, som tycker att Mohammed, 20, tar hans jobb har rätt att rösta för att Mohammed ska utvisas till det land han flytt för sitt liv. Det betyder att Maria, 50, tycks ha rätten att klaga på den Moskén som byggs i hennes stad, man ska ju ta seden dit man kommer. Det betyder att jag varje dag får se mina vänner antingen dela eller själv skriva inlägg på facebook om hur trötta de är på invandringen. "Hur många ska vi egentligen ta in?" "Det får räcka nu, Sverige är ju inte svenskt längre".Men vad är egentligen svenskt, om du tänker till en extra gång? Det är inte riktigt så att vi firar jul för att det är en svensk tradition, vi firar jul för att det är en kristen högtid. Västvärlden har bara lagt till massa lyx i det för att vi kan. Rätta mig om jag har fel. Julen kommer fortfarande från en religion och de flesta av de som firar våra kristna (inte svenska) högtider tror inte ens på kristendomen. Men ni låter de som är kristna gå i kyrkan, så låt de som är muslimer tro på sin religion och gå till Moskén. Och kom inte ens med argumentet att ni är rädda för muslimer och självmordsbombare, jag kommer inte ens argumentera om det. Det får ni slå upp på google själva, en muslim och en terrorist är INTE samma sak. Andra argument jag hört om varför invandringen bör minska i Sverige är att vi inte har plats, att vi redan tagit emot så många. Visste ni att Sverige är inte ens med på topp 20 av de länder som tar emot flest flyktingar (för det är ju egentligen flyktingar ni pratar om, skulle David Beckham flytta till sverige skulle väldigt många färre misstycka än om någon som vädjar för sitt liv flyr till Sverige) och ändå ligger världens största stad till ytan i just Sverige. Kiruna, där det bor ungefär 18000 (ca 2000 mer personer än i Vimmerby kommun) är till ytan världens största stad. Hela norrland är väldigt glesbefolkat, så säg inte att det inte finns plats. Men ja, såklart söker sig alla till storstaden. Så låt storstäderna växa och använd mer av den ytan vi har. Fortfarande är Anders, 47, väldigt missnöjd för att Mohammed blev befodrad istället för honom. Många som flyttar eller flyr till Sverige har en bra utbildning som de inte kan använda sig av i det land de bodde i tidigare, för att det är ett krigsdrabbat land. Har man ambitioner och rätt förutsättningar kan man komma hur långt som helst och tyvärr Anders, att slötitta på porr under arbetstid kommer inte ge dig någon befodran. Den som faktiskt vill arbeta och gör bra ifrån sig kommer längre, då spelar det ingen roll vilket namn man har. Redan från förskolan lär man sig att vara snälla och framförallt dela med sig. Till och med min åttaåriga värdson har fattat det och han delar med sig till alla. Han har det största hjärtat fyllt med empati, men ändå sitter trångsynta svenskar och röstar fram ett rasistiskt parti till Sveriges största. Jag är för demokrati, säger majoriteten att SD ska styra Sverige så antar jag att det är så det ska vara. Men jag vill inte bo där. Jag vill inte att mina barn ska växa upp i en miljö där de tror att det är okej att vara rasist, att det är så det ska vara. Då är det är jag som kommer fly. Fly från ett land som innan varit så vackert och älskat, dit folk både vill och måste flytta till. Men som just nu ligger under ett tung och grått moln av rasister, ett land som just nu går bakåt i utvecklingen.