Då blir det så

Plåstret var en biljett. Som nu är köpt. Bokad och betald. Amerikanen reser tillbaka till amerika. Det känns okej. Nu. Just nu känns det okej. Igår, medan jag väntade på att han faktiskt skulle sluta vela och väga fram och tillbaka kändes det inte bra. Sen när han messade och sa att han faktiskt bokat kändes det inte heller bra. Inte alls.Men en dag i taget. Han reser om en månad. Barnen har tagit det hela med ro och tycker att det ska bli spännande att ha en jättelång mammavecka och sen spendera sommaren i Idaho med släkt och vänner. (Vilket alltså är planen förutsatt att covid inte ställer till det)Sen då? Ja, vi får se. Storskruttan börjar föreskoleklass här till hösten. Vi har inga planer på skilmässa eller så. Men familjelivet så som vi levt det den senaste tiden funkar inte för nån av oss. Så vi måste prova något annat.