Du kan inte göra slut med mig om jag gör slut med dig först

Vi var på parterapi igår igen. För sista gången. Eller ja, förhoppningsvis iallafall. Vi har väl båda två känt, efter de senaste gångerna, att det inte känns jättenödvändigt längre. Men har inte riktigt vetat om det är nåt man tar upp. Och isåfall hur? Men det behöver vi inte klura på längre. När timmen hade gått och terapeuten sa sitt vanliga ”Jaha!” så följde hon inte upp det med sitt lika vanliga ”då ser vi på en ny tid!” och bläddrade i kalendern. Istället sa hon ”känns det här som ett avslutande samtal?” och slog demonstrativt händerna på knäna.  Och jo alltså .... det gjorde det ju. Speciellt efter att hon sagt så. Och det känns väl okej. Fast lite snopet också. Liksom, ska vi klara det här själva nu? Som att man visserligen ville flytta hemifrån men man vill ju inte bli utsparkad för det.