Nu och sen

Jag pendlar mellan Det här blir bra, det kommer att bli bra! Klart det blir lite meckigt och så, men det är den absolut bästa lösningen för oss just nu. Och Hur fan tänkte jag? Hur ska jag klara detta själv? Och sen då, vad händer sen....?Kanske är det för att vi just nu befinner oss i ett vänteläge. Och han tänker långt fram, planerar sommaraktiviteter och är månader framåt mentalt. Jag tänker påsk, tänker simskola och barngympa, tänker eventuella jobbresor (hoppas hoppas) och vardagsbestyr. Såklart jag tänker vardagsbestyr förresten. Så typiskt och klassiskt och kvinnofällan-aktigt. Men here we are. Och jag vill inte tänka och planera för långt framåt. Jag vill fokusera på en dag i taget, eller möjligen vecka, men ni fattar. För det är liksom tiden som kommer nu som avgör vad som händer sen.