Babbel om livet

Jag hade helt glömt bort vikten av att få skriva. Jag gjorde det tidigare varje dag och nu vet jag inte senast jag satt mig ner och rensade mina tankar och fick ut det genom tangentbordet. Jag har fyllt nästan alla mina anteckningsblock med texter under lektioner, dock inte lektionsanteckningar som det kanske skulle borda vara. Det är sällan jag har någonting viktigt att säga men för mig är det ett skönt sätt att släppa saker och ting och gå vidare. Nu på senaste har jag känt mig lite vilse. I livet och i mig själv. Jag känner att jag har blivit den personen som är raka motsatsen till vem jag faktiskt är. Jag kan ta och informera att det är en av de jobbigaste känslorna man kan ha - att avsky vem man är som person och inte förstå sig på varför man har blivit så. Jag har blivit en negativ, tråkig och slö person. Jag har nästan alltid någonting negativt att kommentera om allt, jag sitter på min pappas soffa och plöjer igenom serie efter serie på netflix eftersom att jag inte orkar höra av mig till någon. Om jag mot förmodan hör av mig och träffar en vän så känner jag mig tråkig. Jag har ingenting att berätta, ingenting spännande som händer utan jag bara är.Är på min pappas soffa, kollar serier och tycker synd om mig själv. Jag tror att det kan vara den mest o-charmiga beskrivningen på en människa någonsin. Jag har länge tänkt att jag skulle behöva ta tag i detta, försöka ändra mina tankebanor, ta mig i kragen och rycka upp men inte riktigt vetat hur. Men ju mer jag har funderat på hur fan jag ska lyckas dra upp mig själv från detta ruttna träsk tror jag att jag kan ha kommit fram till en plan. Jag får se om det går, eller om jag behöver en ny plan men någonting måste jag göra för såhär orkar jag inte ha det...Min plan är iallafall att ta bort all negativ energi ur mitt liv - människor som tar energi, stressfaktorer (så gott det går iallafall) och byta ut mot positivt. Jag vill omge mig med människor som ger mig energi, som jag känner att jag vill hitta på saker med och som man får skratta med. Jag vill bort från dramatik och nojs, det bara tar på krafterna och gör en less. Jag vill testa nya saker, hitta ett intresse, läsa böcker, känna att jag brinner för någonting. Jag vill ut och göra saker, se saker och uppleva. Jag har också en plan att det är okej om jag tänker en negativ tanke men det är ett val om jag uttalar den högt eller inte. Jag ska därför göra valet att skippa negativa åsikter, istället försöka hitta positivt i allting och det får jag säga högt. Jag vill gå tillbaks till den jag var förut - snäll, rolig, omtänksam och glad. Såg ljuset (absolut mycket negativt och självhat också men ingenting jag sa högt) i de flesta saker. Det är fan ett av mina livsmål. Jag tror att det kan vara svårt att komma igång med det och människor runt omkring mig kommer nog fråga vad fan det är jag håller på med eller vad det är för typ av substans jag tar, men bara jag får igång det tror jag sen att allt löper på bra. Sen att flytta härifrån, åka och studera och få en ny start på livet tror jag också att kan hjälpa till massvis. Jag har satsat så mycket på andra människor och löst deras problem och hjälp dom men nu är det nog dags att jag tar tag i mig själv och jobbar på att jag ska vara bekväm med vem jag är. NU är det dags att jaga ut demonen jag har inrotad i mig, den är inte välkommen längre.