UPPDATERING FRÅN LIVSPROJEKTET: ATT FÖRVERKLIGA NU.

      Den självklara vägen för att bli lycklig och hitta meningen med livet har i samtliga självhjälpsböcker uppgetts gå via att lista allt som får en att må bra. För att sedan jämföra hur väl dessa punkter överensstämmer med ens nuvarande livssituation. Och eftersom min konsumtion självhjälpsböcker de senaste månaderna varit tillräcklig hög för att kunna citera dess andemeningar i tid och otid utan att någon bett om det, är jag numera innehavare av väldigt många sådana listor.     Låt oss ta en titt:   - Skriva. Mycket, ärligt, sådant som känns.   - Äta, och laga, god mat.   - Ha nära relationer som är trygga och på riktigt.   - Ha en fab umgängeskrets bestående av fantastiska människor av alla dess slag. Som tycker annorlunda. Som är annorlunda. Som har erfarenhet av annorlunda. Som utmanar och uppmuntrar.   - Promenera länge i skog/vid vatten/allmänt där Moder Jord är fett babe. Ge tankarna tid, tänka dem ordentligt.   - Kärlek. Riktig jävla dra åt helvete-kärlek.    - Ordna tillställningar ofta och helhjärtat- förfester, middagar och kalas med roliga teman.   - Läsa. Mycket. Böcker som får en att skratta, gråta och ifrågasätta allt man någonsin sett som självklarheter.   - Springa snabbt, känna hjärtat slänga sig mot bröstkorgen och ligga raklång i en svettig hög på en gräsmatta och vara helt jävla utpumpad efteråt.   - Ha en perfekt basgarderob.   - Bo härligt. Ljust. Mysigt. Stilrent. Växter. Textilier. Böcker. Trä. Stearinljus.   - Ha en alldeles exemplarisk uppsättning perfekta anteckningsblock.   - Gå på teater och bio. Gärna mitt i veckan. Gärna ensam emellanåt pga så mysig och fin aktivitet. Vilket väl i och för sig mycket beror på valet av film. Att gå ensam på Fifty Shades of Grey och se alltför uppspelt ut blir eventuellt obehagligt för resterande biobesökare. Ska visserligen inte påstå att mor som sällskap under nyss nämnd visning går att återfinna bland mina topp tio mest chill stunder i livet. Hon sålde in förslaget med beskrivningen "Det handlar om en tjej som intervjuar en kille och sedan blir de kära!".   - Resa till platserna som jag av någon anledning varit lite mer benägen att skriva ner på den där listan.   - Gå min egen väg, göra det jag tror på, ha min egen stil, leva mitt liv på det sätt jag vill, inte förminska mig själv och mina drömmar och X antal andra omskrivningar för *våga vara sig själv*.     För mig är livet som härligast när det består av kontraster. Svettiga dansgolv med vibrerande bas och stillsamma hemmakvällar där böckerna utgör enda sällskap. Pommes med bearnaisesås och kvarg med blåbär. Diskussioner om politik, dildos, meningen med livet och gällande vilka i klassen som har hånglat med varandra. Planera in i minsta detalj och vara spontan. Bocka av ambitiösa att-göra-listor med plugg, storstädning, tvättning, träning och matlagning ena dagen, för att äta kakor, onanera och slösurfa från sängen hela nästa. Bära skira långklänningar och trasiga jeans. Äta linssoppa för tre kronor och gastronomiska påhitt för 300. Strålande sol och spöregn. Skratt och gråt. Tacka ja, tacka nej. Resa bort, komma hem.   För någon som återkommande hittar anledningar att skjuta upp sitt välmående till en annan stad, ett annat jobb, ett annat liv, utgjorde de åtskilliga listorna en välbehövlig påminnelse om hur få av punkterna ovan som faktiskt är förpassade till en avlägsen framtid. I visionerna äger bjudningarna visserligen rum i en frodig trädgård, överpyntad med färgglada lampor, hängmattor och typ... en lägereld. Och skrivandet tar sig i uttryck i ett författarskap. Och den perfekta basgarderoben har självfallet ett eget rum. Och jag har väl i dagsläget inte direkt möjligheten att vare sig bjuda alla jag känner på bufféer, skriva på heltid eller förvandla mitt enda rum till en klädställning. Men jag kan placera mig på mitt golv i sällskap av pizzakartonger och några härliga. Jag kan pilla med det där dokumentet döpt till ”Boken” när formuleringar dyker upp mitt i tentaplugget. Och jag kan hänga in en fantastisk klänning även i en inte lika fantastisk garderob. Eftersom Lena Andersson är det orakel som borde vara permanent placerad vid mitt köksbord, ständigt redo att besvara alla mina funderingar och därmed bespara mig uppskattningsvis år av tankekraft, avslutar vi med ett av de citat som jag antecknat medan jag läst hennes böcker/lyssnat på alla intervjuer hon ställt upp i/stått med ett stetoskop pressat mot hennes bostad:   ”På det sättet kunde ett liv gå. Man fick mycket gjort i väntan på att livet skulle börja.”