UTGÅ FRÅN SISTA RADEN

Jag gillar att 1. Vara för mig själv och tänka på grejer, skriva grejer, läsa grejer 2. Koka kaffe, skriva to do-lists, kavla upp ärmarna och sätta fart för att åstadkomma sådant jag tycker är vettigt och viktigt 3. Äta och dricka gott med människor jag gillar. Om mitt liv överensstämmer med dessa punkter använder jag mina begränsade resurser tid, energi och pengar på ett bra sätt. Två tidigare somrar jobbade jag heltid. När jag kom hem var min hjärna mos och fientligt inställd till allt som krävde större ansträngning än Wahlgrens värld. När lönen rullade in kände jag UNNETS rimlighet eftersom jag fan hade varit skitduktig som jobbat så mycket, och lade tusenlappar på roliga kläder och immiga glas rosévin för 90 kr/st på AWs. Ett liknande mönster upprepade sig när jag i höstas hade två, och nu under våren ett, jobb vid sidan om skolan. Mina inkomster ökade, men det gjorde också mina utgifter eftersom de långa dagarna eliminerade all motivation att duktigt göra matlådor eller hålla koll på när mina skönhetsprodukter var på rabatt så att jag kunde bunkra. När jag väl var ledig ville jag ligga raklång i soffan och andas snarare än läsa något smart eller vara en härlig kompis.   Det för givet tagna sättet på vilket man förväntas lägga upp sitt liv är att skaffa ett heltidsjobb, och sedan göra något med pengarna man får in och den fritid som blir över. Det var fett rimligt att ta heltidsjobbet för givet, ha det som utgångspunkt, se det som ett mål i sig när det utgjorde ett nödvändigt ont för överlevnad och när ekonomisk grundtrygghet var det man strävade mot. Men ett enormt privilegium med att leva nu, i världens rikare länder, är ju att jobb för de flesta vid en viss tidpunkt i månaden bekostar självförverkligandet snarare än tak över huvudet. Jobb är såklart fortfarande till viss del nödvändigt för att överleva, men till stor del är det också ett medel för att skapa ett bra liv. Och då lämnas ju utrymme att fråga sig vad ett bra liv innebär. Under min heltidsperiod skrev jag sämre och ägnade mina begränsade resurser åt att jobba med något som var understimulerande, titta på Wahlgrens Värld och köpa saker som inte tillförde värde i mitt liv på riktigt. För mig hade det varit ett bättre liv att jobba lite mindre, skriva lite mer och därmed minska behovet av att konsumera för att kompensera. Det är ju sista raden som räknas. Resultatet. Hur ens liv faktiskt ser ut. Högre inkomster har inget egenvärde om de äts upp av högre utgifter som inte tillför något värde. Högre inkomster har heller inget egenvärde om de förutsätter uppoffringar som försämrar ens liv. Ett smart upplägg för livet är rimligtvis det som maximerar den sista raden, det vill säga hur ens liv ser ut. En bra utgångspunkt tycks därför vara att fundera på vad man vill lägga sin tid på, och därefter lösa hur man ska finansiera det livet. Istället för att som nu behandla finansieringen som ett mål i sig, innan man ens har klart för sig vad som ska finansieras.  Ett drömmigt upplägg för mig vore att få skriva under några förmiddagar varje vecka. Äta lunch med personer som tänker spännande. Jobba med att försöka lösa våra största globala utmaningar. Ha egentid. Träna något jag gillar. Ha en boendesituation jag verkligen trivs med eftersom jag alltid vill vara hemma :-). Resa någon gång per år. Kunna köpa de grejer som tillför värde i mitt liv. Äta middagar med mina bästa personer. Jag har gjort ett Excel-ark för att uppskatta hur mycket pengar jag kommer att behöva för att finansiera det livet. När jag tog i – KRYDDADE alla utgifter jag har idag och adderade ett bra sparande och en rimlig pott att skänka till organisationer som gör stor skillnad – landade det på 35 000 kr/månad. Efter att ha tillbringat de senaste två åren på Handels, där ett återkommande inslag är att bli försäkrad om sina goda ekonomiska framtidsutsikter var min spontana reaktion: inte mer? De positioner vi förväntas inta maximerar sannerligen den första raden (inkomsterna). Men inte nödvändigtvis den sista (resultatet = livet). Mycket av det som krävs av många av de jobben skulle definitivt inte maximera sista raden för mig. En förutsättning för att jag ska kunna tänka och skriva bra är liksom att få vara i fred, inte ha för mycket yttre grejer att hantera, bränder att släcka, som snurrar runt i huvudet och hindrar de intressanta tankarna från att leta sig fram. Det går dåligt ihop med 60 h+ -veckor och att ständigt förväntas vara tillgänglig för att fatta snabba beslut. Jag skulle självklart inte ha något emot en hög lön om det var för ett jobb som var extremt stimulerande och en bra match för mig, men det har inget egenvärde eftersom mina behov och preferenser kräver mycket tid snarare än mycket pengar. Nästa fråga blir då hur jag ska få in 35 000 kr/månad på smartast sätt? Den punkten står på listan över puckar att lösa härnäst. Tilltalande alternativ är ju givetvis att tjäna de pengarna genom att jobba direkt med att skriva eller rädda världen, eller att försöka få in 35 000 kr "snabbt" genom att göra något annat (tänk konsult-uppdrag snarare än legalt tvivelaktiga aktiviteter), så att jag kan ägna resten av min tid åt det jag egentligen vill göra. Det här har fått mig att se annorlunda på mina utgifter eftersom varje ökat belopp i Excel-arket behöver finansieras. Kapade utgifter innebär att jag kan frigöra tid. Om jag har en timlön på 100 kr efter skatt innebär det att jag behöver jobba en timme för varje utgift på 100 kr. Alternativkostnaden av köp för 100 kr är alltså en timmes ledighet. Inför mina köpbeslut försöker jag tänka: hur mycket behöver jag jobba för att finansiera det här? Är det verkligen värt det? Skulle jag inte hellre ägna den tiden åt att skriva? Av detta följer också en tydlig preferens att i framtiden undvika att kliva in i en ond spiral av onödigt höga utgifter som tvingar mig att jobba mer: dyrt lån på en onödigt dyr bostad > måste jobba mer > känner ett större behov av att UNNA MIG för att kompensera > måste jobba ännu mer > ännu högre utgifter. Osv osv. För mig handlar det inte nödvändigtvis om att minimera arbetstiden. Jag gillar, och behöver, HA ATT GÖRA för att inte bli understimulerad, rastlös, frustrerad och deprimerad. Jag vill jobba med att skriva och lösa våra största globala utmaningar, det känns extremt viktigt, meningsfullt och stimulerande. Jag har inget emot att jobba skitmycket, förutsatt att jag får jobba med det jag vill. Poängen är att jag vill maximera sista raden. Jag vill att mina viktigaste grejer ska vara utgångspunkt när jag lägger upp mitt liv, inte något jag pressar in på den tid som blir över. Jag vill använda mina begränsade resurser på ett smart sätt så att jag kan ägna mitt enda liv åt det jag vill. Lästips om ni liksom jag gärna ägnar all vaken tid åt att fundera på hur man lägger upp sitt liv på ett bra sätt: The 4-Hour Work Week.