Inte en vanlig tisdag.

idag kan jag gå och lägga mig med ett leende på läpparna då jag efter ca 3 år träffar min barndomsvän/bästa vän igen efter ett långt uppehåll av olika skeden i livet och en så onödig grej som att inte prata ut. Men bättre sent än aldrig eller va är de dem säger. Nu kändes allt som vanligt igen, vilket är oerhört skönt då det är en av få personer som varit med mig i min resa av att bli Madeleine, både gott som ont. Oavsett vad så när man väl öppnat upp den vänskapen, med allt man accepterat hos varandra är det inte värt att slänga bort. ❤