Håret... 

Japp som ni ser har jag klippt av mitt hår, efter behandlingen i tisdes började håret falla mer och mer. Med gråten i halsen och klump i magen orkade jag inte se mitt långa hår falla av mer. Från tisdag till lördag var det riktigt tufft, vågade inte borsta eller tvätta mitt hår. Jag mådde så himla dåligt av att se att håret bara ramlade av när jag rörde de, Stod och tittade mig i spegeln och bara grät, kände mig så sjuk. Vill bara dra mig undan från allt, ville inte leva eller ha mina fötter på jorden. Jag hade sån ångest över att se mitt hår falla av så jag blev spyfärdig. Försökte intala mig själv att jag måste gå igenom denna tuffa period med håret att de kommer igen och att det är nu jag börjar bli frisk. Ville bara ge mig själv en käftsmäll att jag skulle inse och komma ut ur min bubbla. Att jag ska vara glad att jag inte är sängliggandes att det "bara" är hår. Men tyvärr sitter det mesta i huvudet, det var en chock att se att håret börja falla av. Det var svårt att ta i mot beskedet att jag var sjuk, men jag klarade det. Då klarar jag att acceptera denna resan med håret. Men som sagt, så tog Jag beslutet väldigt snabbt att jag ville klippa av mitt hår. Och det var det bästa valet, jag mår så mycket bättre.. Har inte ångest i magen, jag har börjat acceptera att håret börjar tunnas ut, att det faller av när jag borstar och tvättar det. Är glad att jag hade mycket hår från början, för att det syns inte att det har blivit tunt men jag själv känner de. Såklart är det jobbigt att se att de faller av så mycket hår när jag rörde, såklart att jag fortfarande har den rädslan kvar i magen om jag behöver raka av de. Men det jag försöker säga är att jag har börjat förstå och acceptera, att detta är en del av kampen som fortfarande är för jävligt och orättvist. Men för varje dag som går blir jag bara starkare som person, Jag tänker annorlunda, Jag accepterar att jag bara kan börja gråta, att jag kan vara arg och nere. Men först och främst att jag verkligen har börjat uppskatta livet,att jag tar vara på allt. För att jag vet hur livet bara kan förändras på en sekund, jag vet hur det kännas att vara rädd för att både leva och dö. En Sak som jag är dålig på, det är att verkligen tacka min familj,släkt och vänner. Hur mycket det betyder för mig att ni stöttar mig och hur starka ni är sidan om mig, är lyckligt lottad att jag har sånt otroligt stöd från er. Tack till alla er andra som har skickat styrke kramar, alla är helt fantastiska!!♡