Mood

Något jag lyckats utveckla här i Norge är en fobi för att inte kunna sova. Eller ja fobi är ju ett starkt ord men blir på riktigt orolig när jag inte kan sova. Och det gör det ju inte bättre att jag jobbar natten då denna oro blir ännu större när jag tvingas sova på dagen av någon anledning. Så har maniskt börja räkna timmar och minuter för att försäkra mig att jag verkligen får mina timmar. Denna oro kan ju också ha något att göra med att jag i regel inte har sovit lika bra här i Norge som jag vanligtvis gör hemma i min underbara säng. Men för att tänka rationellt, vad tror jag ska hända? Vad tror jag ska hända om jag sover sämre i en period? Att jag kommer dö pga sömnbrist? Det känns troligt ändå. Hur som helst. Lite halvirriterande är det i alla fall. Och kvällen till ära så ligger jag här sömnlös. Känns härligt.  Hur som helst. Annars då? Denna helg har båda mina roomies flyttat ut från huset till egna lägenheter. Vilket betyder att jag är helt ensam i detta stora hus just nu. Min första tanke när denna information kom till mig var fyyyyyy saaaaaatan va sköööööönt. Då irritation har infunnit sig att bo med två andra. Men så slog det mig plötsligt förut, nu är jag alltså helt ensam här, i detta stora, främmande och helt plötsligt läskiga hus. Så kvällen har även bestått av att vara rädd för att bli rånmördad av inbrottstjuvar. Nej men så allt är bra här i Norge. Puss Så såhär i oroliga och rädda tider så kör vi en tb till sommar i Gbg. Trygga, underbara, fina och fantastiska Göteborg. Hemma <3