Dömande blickar

För en stund sedan kom vi hem från bvc. Lucas har fått lite utslag som jag ville kolla upp (det var inget konstigt). Och som ni vet avskyr han ju vagnen men utan körkort har jag inget val än o ta vagnen. Promenaden är endast 10min. Och ja, han skrek hela vägen. Ibland hysteriskt o ibland mer gnäll. Det är jobbigt men vad ska jag göra? Det hjälper inte att plocka upp honom heller, testade o brukar testa men nej.  Men det jag verkligen störde mig på nu var först en kvinna jag mötte med vagn som titta på mig med en blick som sa typ "Herregud varför gör du inget?" O på vägen hem skrek han fem min innan han somnade och framför mig i ca 30m gick en mamma med barn i babyskydd... hon vände sig om varannan meter o kollade - vad vill du se? Mitt barn skriker JA och inget hjälper NEJ. Det är typ såna möten jag får ångest av... nedvärderade blickar från andra mammor (tror första kvinnan var en mormor/farmor).  Jag ger mitt barn all närhet o kärlek o tröst jag bara kan - sluta ge dömande blickar när jag måste ner till bvc.