Allt om graviditeten del 1.

När fick vi reda på att jag var gravid? Hur reagerade jag? När berättade vi för våra familjer? Hur har min graviditet sett ut hittills? Allt detta plus mycket mer kommer jag börja att berätta om i detta inlägget. Så var redo på en längre text! Allt började med att jag kände ett illamående ibland men inte alls ofta. Jag tänkte inte så mycket på det utan mer att jag övertänkte, jag har velat skaffa barn ett tag men det är inget vi tänkt på att ens försöka med än. Det närmade sig slutet av månaden (Mars) och jag inväntade min mens. Jag brukar få mellan den 25:e- och sista men kunde inte hålla mig från att ta ett graviditets test. Det var något i hela mig som sa att jag skulle ta testet, samtidigt som jag inte ville det då jag visste hur mycket jag vill att det skulle stå ett plus. Den 26:e Mars åker jag hem till min mamma, vi går en sväng till affären och där ser jag testet hänga framme i kassan. Ska jag köpa det eller inte? Tankarna gick mycket fram och tillbaka men jag tog tag i det och kastade fort ner den på rullbandet. Min mamma sa inte så mycket vad jag minns utan frågade mer varför jag ska ta testet, om min mens är sen eller att jag känt mig konstig. Lite sånna frågor fick jag av henne.  Så fort jag klev in i hallen slängde jag av mig skorna och gick in på toaletten för att göra testet. Jag kände mig ganska lugn och avslappnad när jag kissade och la stickan. Men när det började ladda och jag insåg att om bara någon minut så kan allt förändras. Pulsen gick upp som bara den, jag vände stickan åt andra hållet så att jag inte skulle kunna tjuvkicka. Det stod att det kunde ta några minuter innan det visa ett resultat, jag gick runt o runt tills det var dags. Jag tog tag i det upp och ner så att jag inte såg något och sen vänder det. + det stod ett +?? Mitt hjärta slog så hårt och jag kände hur allt blev tungt, jag fick svårt att andas jag kände hur jag började svettas och blev nästan lite yr. Jag kunde verkligen inte förstår något alls!! Jag tog fram lappen med instruktionerna men kunde inte läsa, jag skakade så fruktansvärt mycket att jag var tvungen att gå ut till min mamma så att hon fick läsa. Jag förstod direkt när jag såg pluset att jag var gravid men kände att mamma måste bekräfta det och läsa på lappen. Vi båda stod och grät i köket av lycka. Ingen av oss fattade att det var sant. Den 26.:e Mars klockan 12:50 fick jag reda på att jag var gravid. Hur skulle jag berätta detta för Anton.. Oj oj nu ska man tänka på det också! Det var många tankar som flög runt i skallen på mig. Då klockan var så pass tidigt på dagen när jag tog testet så jobbade ju Anton. Jag fick vänta tills klockan närmade sig 16 då han slutar. Vilket jag redan tyckte var så fruktansvärt jobbigt! När klockan slagit strax efter 16 ringer han och berättar att han ska träffa sina föräldrar och fixa med båten.. Jag fick stress! Jag frågar hur lång tid detta kommer ta och får något liknande som svar "några timmar, blir nog tills ikväll".. Omg säger jag bara.. dessa timmar var dom längsta och jobbigaste jag vart med om! När det närmade sig slog jag in ett paket med en liten bebis tröja,med testet och en lapp till han. Sen hör jag dörren öppnas och då börjar hjärtat dunka som bara den och jag vet inte vad jag ska göra eller reagera.. Jag säger till han att det finns en present på vardagsrums bordet till honom. Jag står i köket och låtsas som att jag gör något typ för jag är så himla nervös! När han öppnat paketet och läst lappen börjar jag gråta, det är så många tankar och jag vet inte hur jag ska hantera dom. Han är väldigt chockad vilket jag kan förstå.. haha! Jag får en kram av han och han säger bara en massa fina saker. Man tänker alltid det värsta men jag kunde inte önska mig något bättre sätt på hur han reagerade <3  Detta är den första bilden som är tagen på magen. Här är jag gravid i vecka 5 och väger 51-52 kg.Jag kan fortfarande inte riktigt förstå här att jag är gravid, jag känner inget illamående eller andra symtom heller. När ska vi berätta för våra familjer?.. Jag ville berätta för alla direkt! Men jag höll mig, tack vare Anton. Man vet aldrig vad som kan hända dom första veckorna, innan vecka 12 finns en stor risk för missfall. Att alla skulle veta om graviditet om något skulle hända hade vart jobbigt! Så tack Anton att du fick mig att hålla det hemligt! <3Dock så var ju min mamma med när jag tog testet så hon visste ju om detta. Vilket kändes så skönt för mig! Jag hade aldrig klarat av att vänta så länge med att berätta till henne ändå..! Att ha med sin mamma från början och kunna skriva med någon om det är en lättnad. Min lillebror Kevin fick också reda på det samma dag, glömde nämna tidigare när jag köpte testet att han stod i affären och såg när jag köpte det. Jag lekte lite dum och sa att det var till en kompis men han förstod att det inte var så haha. En stund senare när jag hade lugnat ner mig från alla tårar när det visat positivt ringde jag upp honom. Mer om allt får ni veta i nästa inlägg. Jag finns på Instagram där ni kan ställa frågor om det är något speciellt ni undrar.Instagram: queenbarwich  Snapchat: queenbarwich