Introduktion Manchesterspår

Hej igen, eller för första gången. Jag kanske inte är någon för dig, eller så är jag det. Idag så skriver jag mitt första blogginlägg någonsin, men det går kanske bra trots allt. Här på ‘Manchesterspår’ kommer vi att skriva om vår vardag, minnen och tankar om framtiden. I flytande texter, diskussioner, dikter eller krönikor. Syftet med bloggen är att kunna dela med sig av det som vi tycker är essentiellt eller värt att ta upp.   Mitt namn är iallafall Knut, jag går sista ring men “jag fattar ingenting”. Jag skriver musik på fritiden under namnet ‘Hennix’. I lärandet av den musikaliska konsten så inser jag att desto djupare jag går blir jag mer och mer förvirrad och överväldigad. Samma sak gäller för allt, så det gäller att vara självkritisk och att kunna reflektera. Jag brukar bli kallad självgod ibland, speciellt av personer som inte känner mig. De kanske tycker att det är svårt att se någon som är lugn i sig själv. Något som nog anses vara svårt i en så stressad värld. Jag bor i en av Stockholms förorter och vet nog inte vad det kommer att bli av med mig men det kommer nog att visa sig.  Det som inte skrivs av Knut skrivs av mig, Loke. Liksom Knut är jag 18 år och kommer från en Stockholmsförort. När jag ser på mig själv ser jag en person med flera ansikten, olika ansikten präglade av min omgivning eller nuvarande situation. Ibland får jag höra att jag är ödmjuk, men jag får även höra att jag är nonchalant. Vissa säger att jag är lätt att prata med, men däremellan har jag konversationer med mig själv som varar i timmar, då jag inte kommer fram till något. Jag är ständigt på jakt efter att berika min personlighet. Men det leder ibland till att jag tappar bort mig själv.  Jag har en kärlek för ordspråk, komik och konversationer. Det finns få saker jag uppskattar så mycket som en bra konversation, där snacket flyter på utan krystan. Här på bloggen kommer jag att skriva om livet från mitt perspektiv, och ställa det sida vid sida av Knuts perspektiv. Att ha sina tankar samlade på ett ställe gör att man i framtiden kan kolla tillbaka på ens minnen och den man en gång var.  Tills vidare