Kärlek på lasarettet

Jag var precis på tjejmiddag och ämnet närhet och kramar kom upp och vikten av att någon tar på dig. Gammal som ung behöver beröring. När man kramas, frigörs som bekant, oxytocin. Ett hormon som gör att hela kroppen slappnar av och mår bra. Då slog det mig, att det är just det som händer oss kollegor emellan på kliniken. Oxytocin och andra glada hormon duggar ständigt över oss som jobbar. Det hör inte till ovanligheterna på ett pass, att en kompis bjussar på någon eller några av följande aktiviteter: kramar, nackmassage, strykning över armen, en klapp på axeln, eller hår som flätas.  Så otroligt lyxigt! Det är det som alltid behövs, men extra mycket, när dagar känns kaosiga och hopplösa, för det gör de verkligen ibland.  När stressen blir lite väl närgången, hjälper det i alla fall mig, att få en kärleksfull dos av närkontakt. /En jättekram Manda