1 fram. 2 bak.

Precis så känns det nu. Ett steg fram: Två steg bak. Alla går förbi en. Alla tar sig fram, hittar sin väg. Min hjärna spökar som aldrig förr när jag skriver detta, men jag vill kunna läsa om denna perioden sen. Sen, när jag vet vilken väg som känns rätt. När jag är på banan och när jag kan se klart igen.Det skulle inte vara rätt framtid till 100 % trots allt. Operan. Jag vill ha ett lugnare liv tror jag. Med mindre prestationsångest inblandat. För det är inte det viktigaste för mig, det där med karriären. Jag vill bara ha ett yrke där jag kan vara mig själv och bli uppskattad för vad jag gör. Kanske låter sorgligt, men det viktigaste för mig är nog att komma hem efter jobbet och ha tjänat en slant så man kan leva.