Ärligt talat

Hej. Jag glömde bort min blogg, så synd, eftersom jag så gärna vill kunna blicka tillbaka här och se vad jag åstadkommit. Har känt ett tag att tankarna behöver lämna huvudet o landa i bokstäver. Vad har hänt den senaste tiden? Nu minns jag inte vad jag skrev senast, men vi bor iallafall i Göteborg på Eklandagatan. Har fullt upp med skoluppgifter, och är skapligt mycket på plats i skolan, men har även distanslektioner. Tror att för psyket är det bra att blanda, men konstigt nog är det lite ovant att träffa människor i ett socialt sammanhang. Jag är tacksam över de undantag som skolan gör för oss ettor. Snö hade vi ett tag i januari och februari, på taken vilade ett tunt täcke av vitt puder -så vacker, men nu är det vårkänslor i luften! Vi längtar till cykelutflykter, att ta oss ut till skogar, vattendrag och att blicka ut över grönskande fält. Såhär mitt inne i centrum av Göteborg dominerar asfalten och bullrande trafik, men man får ju såklart tänka på fördelarna med vårt fantastiska hem, med närheten till allt vi behöver, så som skola, mataffär och cykelavstånd till de kompisar vi umgås med. Det enda vi behöver som vi saknar här är våra familjer. Det var ju trots allt därför vi flyttade hit, för att studera men ändå ha nära till familjerna. Hoppas att jag om några år, under en vanlig resa hem till Lidköping verkligen kan tänka tillbaka på pandemin och i samma stund känna en stor tacksamhet över det vi gärna tar för givet. Självklarheten att få vara nära de vi älskar.