Gömma sig!

Åh jag önskar verkligen att jag kunde komma ur det skal som legat runt mig sedan mitten av februari då jag slogs ner från en klarblå himmel till en mörk jord.För att skydda mig själv har jag ett skal runtom mig. Vill öppna det och kliva ut, men rädslan att slås ned igen är stor. Jag borde inte vara rädd och otrygg. Jag borde vara trygg, säker och stå upp igen! Stanna kvar på den där klarblåa himlen med skratt, glädje och lycka. Och ja, ni kan fråga mig om ni undrar vad som hänt senaste två månaderna. Men jag skriver bara inte ut det öppet. Under det där skalet finns jag, den där spralliga och glada tjej som älskade livet och dess roligheter. Som gärna klev upp på morgonen, såg framemot en dag tillsammans med sonen (det gör jag självklart nu med), vara på jobbet och umgås med vänner. Jag känner att nu får det vara nog med att gömma mig, men jag vågar inte riktigt kliva över än. För det som skett är inte över riktigt än tyvärr.