\"I HAVE WATCHED YOU GROW, CHANGE AND EMERGE OUT OF YOURSELF TO BECOME THE PERSON YOU WERE ALWAYS MEANT TO BE.\" - HEJDÅ BLOGGEN

Hej! Nu har jag varit hemma i lite drygt en vecka. En väldigt udda vecka med mycket känslor. Jag har för det mesta bara tagit det lugnt och försökt landa men jag har ändå hunnit med en del grejer. Jag har bland annat blivit sjukt överraskad när jag landade i Göteborg och möttes av, inte bara Otto som jag trodde, utan även ett gäng fina vänner och mamma, catch up-fikat med Sara, ätit sushi och varit på Liseberg med Bruce en dag, skickat ca tretusen mail via blocket i jakt på studentlitteratur, firat min systers 9 års dag, slängt nästan allt som fans kvar i mitt rum sedan innan jag åkte, inklusive kläder och prylar och blivit ännu mer överraskad igår kväll då jag kom innanför dörren i tron om att jag och Otto bara skulle ha en myskväll ensamma men möttes av världens bästa kompisgäng och en välkommen hem-fest. Trillade bokstavligt baklänges av ren förvåning när jag såg gänget som stod i mitt kök. (och lite också för att jag trodde det var mördare i huset innan jag såg vilka det var haha..) Och imorgon börjar ju mitt nästa äventyr. Så jag har köpt ett busskort och varit inne i Göteborg och kollat vart det är jag ska spendera de närmsta tre åren på Medie- och kommunikationsvetarprogrammet.  De första dagarna när jag kom hem var lite jobbiga. Det kändes som att, efter allt som har hänt i England och efter utvecklingen i mig själv som jag har gjort de senaste året var hemkomsten som ett steg i fel riktning. När jag har försökt förklara detta för människor i min närhet så känns det lite som att de inte förstår vad jag menar. Men känslan av att ta ett steg bakåt istället för framåt var väldigt väldigt stark. Den har försvunnit lite nu, men jag längtar mycket till att komma igång med plugget och allt vad det innebär och fortsätta utvecklas och gå framåt igen så att säga.Jag skrev för någon månad sedan att jag längtade efter att få skriva mitt lilla sammanfattnings inlägg från året, men jag tror jag skippar det faktiskt. Jag har utvecklats jättemycket, blivit säkrare i mig själv och fått massor av nya perspektiv på världen, livet, relationer och värderingar. Jag tycker det räcker som sammanfattning här på min lilla blogg. Att åka till England är något av det bästa jag gjort och jag kommer ha minnen och relationer därifrån för livet. Framförallt med min värdmamma som jag kommit väldigt nära under året. Hela året har varit en berg-och-dalbana på flera olika sätt men det har varit GULD värt för mig att få uppleva.  Nu säger jag hejdå till lillbloggen min då detta är mitt sista inlägg här. Det har varit en mysig liten följeslagare i lite mer än ett år nu, men som ni märkt har intresset försvunnit lite haha... Nu ska jag ut och leva istället. Puss och kram! /Malin