Kropp

Hej kropp! Häromdan svor jag åt dig och grät av uppgivenhet för att du inte bara kan bli hel och funka i allt jag vill. Idag är jag tacksam för dig. Du är ganska stark och orkar flåsa med trots skador. Jag kan titta på dig och tänka dumma saker, vara missnöjd med det ena och det andra men så fort du får arbeta kämpar du på efter förmåga. Du svettas och sliter och sprudlar endorfiner. Du imponeras på mig genom att bli bättre, orkar mer, förändras. Med tanke på alla skador är det faktiskt ett under att du fungerar så pass bra. Är glad att, efter en lång deppig vinter med milslånga promenader, tappat både muskelmassa och motivation, ha hittat tillbaka till träning. Glädjen i det. Kom ihåg det nästa gång du dippar. Det är värt att kämpa.