Ralph

Hur kunde jag leva hela mitt liv utan dig? Du är ju fantastisk. Växer och utvecklas i en faslig fart, men ditt klokskap och bandet mellan oss byggs även det starkare med tiden. Du sitter och tittar drömskt efter fåglarna som flyger högt ovanför ditt huvud, för högt för att du ska kunna leka tafatt med dom. Du smyger på humlorna som suger nektar ur klövern och attackerar dom med ett lekfullt skutt, fnyser och ruskar på huvudet om du tar någon för nära nosen. Du kurar ihop som en liten boll eller sticker nosen under soffan när du sover och vill gärna nafsa och bita snällt i min hand när du vaknar, som om du sög på tummen. Du samlar ihop din giraff, din repboll, min toffel , en trädgårdhandske och en pinne. Springer så nöjt med dina fynd och lägger de på hög. Du lär dig att vänta på varsågod och klagar bara när jag är för långsam att hitta den där sista klon. Du kommer inte alltid när jag ropar men när du väl letar upp mig är det med en högt viftande svans. Ralph, älskade jycke!