Hela graviditeten i bilder

Tiden gick fort när man ser det såhär hahaha.  V.14 + V.20 + V.25 + V.37 och sista bilden är tagen precis när han skulle ha kommit till världen V.40Herregud när jag kollar på bilderna så tycker jag att det är så sjukt att kroppen på riktigt kan göra ett barn. Det känns surrealistiskt att Arnold såg i magen på bilden längst till vänster. Börjar gråta när jag tänker på det, vet inte varför jag börjar gråta men jag tror att det är för att jag blir så glad för att allt gick som det skulle. Att vara gravid var verkligen inte min grej, jag kände mig inte som mig själv, var så trött, nedstämd och lite bitter. Jag kände mig extremt utanför och missförstådd och så långt bort från mitt vanliga liv och mina vänner.Det var så jobbigt att försöka förklara hur jag mådde eftersom alla andra jag pratade med som varit gravida tyckte att jag hade en så lätt graviditet eftersom jag inte mådde illa eller hade ont. Graviditeten var inte jobbig fysiskt men psykiskt så kändes det som att jag aldrig skulle bli mig själv igen.  Många pratar om det som är fysiskt jobbigt under graviditeten men jag vill verkligen poängtera den psykiska påfrestelsen som jag och säkert många andra har. För mig var det som att gå runt med den värsta PMS.en i nästan 9 månader. Jag kunde börja gråta av minsta lilla eller bli upprörd på Jacob för något som jag annars aldrig hade brytt mig om. Sämst mådde jag mellan vecka 7 till vecka 15 sen blev det bättre, det var såklart extra jobbigt så när jag mådde så och inte kunde berätta för alla att jag var gravid. Jag tror också att det hade att gör med att jag var orolig för missfall och att jag visste att det var så många veckor kvar till förlossning.Det var svårt för många av mina vänner att acceptera att jag var för trött för att följa med på en middag som började kl 19... Om vi får chansen att bli gravida igen så lär det bli lättare för nu vet jag hur jag ska förbereda mig och jag tror att mina vänner kommer hinna börja baka barn och så kommer vi kunna prata om allt. Jag antar att det är många fler som mår så som jag gjorde och då vill jag säga att det går över i samma sekund som bebisen kommer ut. Nu  i efterhand känner jag att jag hade kunnat vara det i flera år för all den kärlek jag fick tillbaka sen.