Vad lever man för?

Finns det något jobbigare än att totalt bara tappa sig själv? Jag tror inte det. Nu sitter jag fast igen. Jag vet inte om det är så som jag är som person? Men jag vill alltid ha en mening med livet, något som håller mig fast på jorden och något att ständigt sträva efter, leva för. Men nu har verkligen allt bara fallerat. Gymnasiet tog helt död på alla mina drömmar kring mina medie-drömmar. Bara ströp dom helt. När Modo föll ur SHL i april så stängdes valvdörren om min gnista om att leva för hockeyn. Då föreningen starkt visat att de inte bryr sig om oss trogna supportar. Att hockeyn inte idag går ut på glädje, vinnarvilja utan enbart pengar. Ingen hockeyspelare spelar längre för klubbmärket på tröjan, utan för pengarna som sätts in på deras konto den 25e varje månad. Och min årslön är deras månadslön, sjukt na djävulskt! Jag trivs inte på jobbet. Eller snarare, jag passar inte in där. Är långt ifrån klippt och skuren för det där. Men älskar verkligen personerna jag jobbar med, mina kollegor. Vad ska jag göra? Vad lever jag ens för längre? Jag vet ärligt inte, och nu står jag i valet om att söka nytt jobb, igen, i tron om att försöka hitta rätt i livet. Utkommit en annons om att ett företag bror min jobbat för söker skribent, jag som älskar att skriva och uttrycka mig. Plus är det kontorsjobb, vilket jag drömmer om. Ska jag söka? Blir så nervös på tanken...