Ingenting blir som förut

Hej! Sorry för min frånvaro..har verkligen inte haft lust att blogga. Ibland tänker jag bara att det är onödigt att uppdatera bloggen om jag ändå inte har någon uppdatering om själva sjukdomen, men så är det ju inte. På senaste har jag känt mig ganska deppig.. Saknar och tänker tillbaka på den "gamla Elin". Hur lycklig jag faktiskt var och hur mycket jag hade att se fram emot i höst. Skulle flytta in i nya lägenheten, börja jobba och utmana mig själv, och hälsa på Zacke på Thanksgiving och vi skulle åka till New York o allt, men det blir nu inte av. Ibland får jag flashbacks och tillbakablickar om hur bra livet var, speciellt hur det var i somras. Nyexaminerad och redo att ta mig ut i arbetslivet och bo i Sverige. Sommaren 2018 var så otroligt bra. Just nu känns som någon har tagit ifrån mig all min lycka. Känns som att jag inte kan glädjas av någonting längre..utan jag är bara glad för stunden. För i själva verket har hela mitt liv förändrats och ingenting kommer bli som förut, tänker jag. Låter kanske väldigt negativ men så känns det, och så är det ju faktiskt. Aldrig trodde jag att min höst skulle se ut såhär. Dag ut och dag in får jag handskas med tanken att jag har cancer, och det skrämmer mig fortfarande så fort jag ens läser ordet cancer. Kommer aldrig vänja mig, man får bara lära sig att acceptera det på något sätt, och vara glad att den är botbar. Men vissa dagar är det svårt att acceptera för man vill bara vara som alla andra.. Menmen..det är som det är och man får ta en dag i taget. På fredag gör jag 4e behandlingen! Då är 1/3 gjord!! Sen ska jag göra PET röntgen den 8/11. Ska bli lite bättre på att uppdatera- tycker det är så skönt att rensa tankarna här ibland och blir så glad av att läsa era fina kommentarer <3Kram E