Jag har en diagnos.

Som rubriken lyder har jag nu fått en full diagnos, och det var som de trodde, Hodgkins Lymfom. Den är i stadie 3A, vilket innebär att jag har ett flertal tumörer i båda sidor i brösthålan och även i min mjälte. Beskedet var ändå lite väntat, men igår blev allting så verkligt.. Efter 1,5 månad av spekulationer, funderingar och konstant oro kan jag nu ställa in mig på det här. Det är en hemsk diagnos att få, och jag är fortfarande chockad och lite omtumlad av all information jag fick igår. Ingen vill någonsin höra ett cancerbesked. Aldrig trodde jag att det skulle hända mig. Kommer nog aldrig förstå..I allt detta hemska är jag ändå oerört glad att den här sjukdomen är botbar. På ett sätt är jag ändå lyckligt lottad. Det hade kunnat vara så mycket värre. Jag kommer för evigt vara tacksam för att det var en "bra" diagnos. Även fast hösten framöver nu kommer vara så extremt jobbig, så har jag så mycket att kämpa för. Har världens bästa stöttning av familj, pojkvän, vänner och många runt omkring. Man inser hur skört livet är, och att man ska ta vara på varenda stund och aldrig ta någonting för givet, speciellt inte sin hälsa. Det här kan hända vem som helst.  Behandlingen kommer vara varannan fredag, i totalt 6 månader. Jag börjar redan nu på fredag (21/9). Är ganska nervös över hur jag kommer må, för alla reagerar ju helt olika. Finns inga garantier. Men jag känner på mig att jag har goda förutsättningar tack vare hela min uppväxt som idrottare.  I Sverige drabbas 160 personer om året av Hodgkins Lymfom. Och jag är en av dom.  Jag ska fanimej ta mig ur det här. Det kommer inte vara lätt. Men jag ska klara det.