Det är ingen självklarhet att bli gravid

Första bilden jag tog på graviditetstest och mage när bebis (jag ville från början säga ”mini” men den blivande pappan var inte riktigt med på det så namnet är just nu ”bebis” på han/hon därinne) så smått började växa därinne, helt otroligt! En del slutar med p-piller och månaden efter blir de gravida eller en del glömmer ett p-piller och blir gravida, men inte i mitt fall..  Nyårsafton 2018 var första gången någonsin stickan visade två svaga sträck. Vi vågade inte tro på det även om det stod att ett svagt sträck också är positivt och innebär att jag är gravid. Dagen därpå tog vi ett likadant test och det blev två svaga sträck igen. Tredje dagen i rad testade vi ett Clear blue-test och då stod det ”Gravid 2-3”. Först då vågade vi så smått äntligen tro på att det faktiskt är en liten början till bebis därinne. Det har aldrig varit någon självklarhet för mig att kunna bli gravid på egen hand. Jag har inte ätit p-piller på cirka 1,5 år och vi har inte skyddat oss på annat sätt heller. Min mens har alltid varit extremt oregelbunden och först när vi åkte till en specialist gyn-läkare i Uppsala för ett år sedan berättade han att jag har sjukdomen/symtomen ”PCOS”. PCOS kan visa ett eller flera olika symtom men i mitt fall var det extremt oregelbunden mens. Läkaren sa att det i princip är omöjligt för mig att bli gravid på egen hand och efter det beskedet var både jag och Oskar väldigt ledsna. Jag var mest besviken och nästan arg på mig själv för att något var fel på mig. Det tog tid att smälta.. Någon månad  senare träffade vi en ny läkare på grund av att jag hade sådana extrema magsmärtor och denna läkare sa samma sak. Jag hade fått ofarliga cystor som sprack och orsakade smärtan, på grund av min PCOS.  Sensommaren 2018 skrev vi in oss på fertilitetskliniken och förberedde oss på att behöva gå igenom en lång process för att få hjälp med att bli gravida. Hormontabletter, konstgjordbefruktning eller i ”värsta” fall adoption. Möjligheten att få egna biologiska barn kändes så långt borta. Vi lämnade olika typer av prover och fyllde i olika hälsopapper. Utredningen gällande barnlöshet skulle sedan komma att ta lång tid sa dem.. Min mens hade inte kommit på drygt ett halvår igen och hoppet om att bli gravid började långsamt försvinna.  Vi pratade inte om att bli gravid och skaffa barn i lika stor utsträckning längre och vi sa att det får ta den tid det tar. Strax därefter kom nyårsafton och graviditetstestet visade alltså två svaga sträck. Vi hade blivit gravida helt på egen hand, av en slump, av ödet? Vem vet.  Nu 12 veckor senare är första trimestern över och jag har fortfarande ett växande litet liv i magen, helt otroligt! Vi är så lyckliga och glada över (förhoppningsvis) vårt framtida lilla mirakelbarn! Fortsättning följer..