Varför denna skam över att berätta för chefen vid nyanställning att jag är gravid?

Veckan då jag bestämde mig för att berätta för den nya chefen på den nya arbetsplatsen att jag är gravid var hemsk. Jag kunde inte sova, jag hade mardrömmar och all vaken tid gick ut på att komma fram till ett så bra sätt som möjligt att säga ”ja justde, jag har blivit gravid nu samtidigt som ni har intervjuat mig och gett mig en fast heltidstjänst, tillsvidare”..  Det jag var mest rädd för var att chefen skulle få en annan bild av mig än tjejen på intervjun, trots att jag är precis samma tjej. Allt jag sa stämmer och det var aldrig något jag ljög om. Jag är så motiverad och taggad på att äntligen få jobba som utbildad examinerad socionom nu och jag ser ju det här jobbet som en långsiktig plan.  Så jag ringde den där torsdagsmorgonen för någon vecka sedan. Jag hade knappt sovit något alls och jag var SÅ nervös när jag ringde.. Jag berättade som det var, alltihop, att vi träffat olika läkare, att jag fått till mig från läkare att det skulle ta flera år för mig att bli gravid, att vi inte förväntade oss att bli gravida såhär snabbt men att det självklart gör oss väldigt glada. Chefen var tyst en stund, blev nog lite chockad, men sen var hon bara glad över nyheten och jag är säker på att det kommer bli hur bra som helst ändå. Jag har ju flera månader på mig att jobba och lära mig innan jag går på föräldraledighet. Men varför denna skam över att berätta? Och varför kom direkt mitt plikttrogna-prestationsångest-jag fram? För att jag är jag. För att jag är människa och värnar om andra, vill andras bästa. För att jag av dessa anledningar pluggat till socionom och vill jobba som det kanske. Men ändå.  Det är så orättvist! Självklart är jag inte anti-män eller arg på Oskar, hur skulle jag kunna vara det. Men se det utifrån ombytta roller. Oskars chef blev överlycklig, hans kollegor likaså. Han kan få vilket nytt jobb han vill, vart han vill, utan att någon slänger dömande blickar eller någon kommentar om hur länge han ska orka jobba nu eller hur länge han ska vara borta från jobbet. För det är ju så självklart att kvinnan ska gå hemma alla sina föräldradagar och alla dagar hon kan få av pappa-dagarna.  Nej, jag ska sluta skämmas. Jag ska stolt visa upp min lilla mage som börjat komma och bebis ska aldrig någonsin vara något att skämmas över. Den här bebisen är ett riktigt mirakel och redan mammas skatt.