AFS Mid-Year Meeting

Hej! Har under helgen varit på AFS Mid-Year Meeting vilket var hur roligt som helst! Precis som namnet säger så har jag nu varit borta halva mitt år här borta och har nu, tyvärr, bara 5 månader kvar. Under detta "mötet" med alla andra utbytesstudenter så pratade vi mycket hur man ska fortsätta sista delen av sitt år så att det bli så bra som möjligt både för oss men även för vår värdfamilj. Men det var inte bara massa prat utan vi umgicks även vilket var det bästa under hela helgen. Man lär sig så mycket om olika kulturer och länder som man aldrig har hört om tidigare. Så vi kom ner till Sheboygan på lördagen lite efter lunch. Så i stort sett under hela eftermiddagen så pratade vi mycket om olika ämnen som kommer hjälpa oss de sista månaderna. Sen så hade vi under kvällen "fritid" så då satt alla runt en brasa, lyssnade på musik, pratade och bara umgicks. Så vi stannade uppe tills klockan 12 för att Eva från Frankrike fyllde år idag så då väntade alla uppe och sen vid tolv slaget så sjöng alla Happy Birthday. Sen idag under söndagen så vaknade vi tidigt och fortsatte med våra olika möten men vi hade även lite fritid och AFS bjöd även alla på cupcakes och glass eftersom det var Evas födelsedag. Runt 2 tiden så var det dags att åka tillbaka till DePere och säga hej då till alla fram tills vi ses igen i Maj. Precis som jag sa i början av inlägget så har jag nu bara 5 månader kvar på mitt utbytesår. Samtidigt som jag ser fram emot att se alla där hemma igen så känns det väldigt konstigt att jag kommer att lämna en del av mitt liv här. Även fast denna resan alltid kommer att vara med mig för resten av mitt liv så kommer jag fortfarande lämna en del av mitt liv här då ingen annan hemma i Sverige har upplevt samma saker som jag har gjort här och känt samma känslor som jag har under detta året. Sen så hade jag och min värdmamma Amy en konversation för några veckor sedan om att, alla människor och kompisar som jag har träffat under mitt år här så kommer jag förmodligen bara hålla kontakten med min värdfamilj och några få vänner. Så bara tanken av att alla dessa människor som jag träffar under mitt utbytesår bara kommer att försvinna och inte vara en del av mitt liv längre är en väldigt märklig känsla då de hade en så stor påverkan på mitt liv under detta året. Men det är då som man får känna sig tacksam och väldigt lyckligt lottad över de människor som faktiskt kommer att finnas kvar i ens liv. M