I dag för ett år sedan

1.7.2017. För exakt ett år sedan vaknade jag upp till beskedet att jag hade sluppit in till den enda utbildningen jag hade sökt till. Fällde en tår eller två och åkte sedan till mitt dåvarande jobb som jag var riktigt less på. En månad och 18 dagar senare fick jag nycklarna till min första lägenhet och därmed var jag ett steg närmare att bli Helsingforsbo.  I dag, ett år senare, sitter jag i en lägenhet i Mariehamn och jobbar inom den bransch som jag utbildar mig i. Jag bor med en vän som jag träffade för mindre än ett år sedan tack vare vår utbildning. Bakom mig har jag det roligaste och mest lärorika året i mitt liv. Jag har fått en hel koloni med nya vänner och bekanta, lärt mig tillräckligt mycket för att kunna jobba som en riktig journalist och har växt otroligt mycket som person. Det låter riktigt klyschigt, jag vet. Jag förstod inte hur mycket ens liv kan ändras på ett år förrän jag var med om det själv. För ett år sedan var jag trött på mitt jobb, trött på mitt rum och trött på att bo på samma ställe som jag hade bott på i nästan 20 år. Nu spenderar jag sommaren på Åland, trivs med mitt jobb och ser otroligt mycket fram emot att få åka hem till Helsingby på semester i augusti, stället och livet jag var så trött på för ett år sedan. Och jag längtar till hösten när jag flyttar tillbaka till älskade Helsingfors igen och får träffa mina klasskompisar (som blivit mer än bara klasskompisar), träffa nya människor eftersom jag är tutor och få bo i en storstad där allt händer igen (att flytta från en huvudstad till Mariehamn är en stor omställning). Dessutom får jag sällskap av två av mina bästa vänner i Helsingfors i höst. Livet där blir bara bättre och bättre. Med risk för att få det att låta som om mitt liv är endast fantastiskt och felfritt (verkligen inte), men jag är glad över vad det senaste året har inneburit för mig. Jag är glad att jag vågade flytta bort från tryggheten till Helsingfors, annars skulle nog mitt liv se helt annorlunda ut i dag.