Jag är så trött.

Jag är så trött. Trött i huvudet, trött i kroppen, trött på allt. Jag kan känna mig pigg och glad en kort stund, men jag hinner bara blinka så är jag tillbaka i min grop. En grop vars hål täpps igen av skolarbete, måsten och borden. Någon gång under hösten tappade jag gnistan och all min energi. Sedan dess har jag gått runt som en zombie och har inte riktigt tyckt att något alls är roligt. Jag minns faktiskt inte senast jag har haft en riktigt bra dag, någon gång i september kanske? Och när har jag månne varit pigg senast? Jag som aldrig har gillat att sova på dagen har blivit powernapparnas moder den här hösten. (Mest för att jag blir handlingsförlamad när jag har för mycket att göra. "Deadline imorgon? Tror jag tar en nap"). Men att ta en timmes tupplur varje eftermiddag hinner jag inte med, så nu för tiden överlever jag dagen med hjälp av en Redbull eller två.Ja hörni. Ibland är livet piss och skit och gröna ärter som min mamma skulle säga. Om några dagar får jag ta jullov. Tänk att få vakna på morgonen utan att vara stressad och ha ångest från första sekunden man slår upp ögonen. Och tänk att inte ha en tanke på deadlines och tenter.Vem försöker jag lura. Det här geniet är ju underkänd i en kurs så ska läsa på tent halva jullovet. Men har lovat mig själv att inte ägna en tanke åt den tenten förrän jag kommer hem från London efter nyår. Lite semester ska man väl få ha.Plötsligt känner jag igen mig så bra i The Rembrandts låt I'll be there for you (som jag har hört 236 gånger i höst när jag har plöjt igenom alla säsonger av Friends för andra gången). "It's like your always stuck in second year, when it hasn't been your day, your week, your month or even your year."Ps. För att visa att den optimistiska Mathilda finns kvar inom mig: Man ska vara på botten för att kunna uppskatta när man är på toppen!