Livet som backpacker , #1

 För ett tag sen så lovade jag Hanna att jag skulle skriva ett inlägg om min resa. Jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva, vad jag skulle berätta om eller hur jag skulle utforma mig för att förklara alltihopa på bästa vis. Det finns så mycket som alla runt omkring en inte ser. Klart livet och resan är något utöver det vanliga, något helt underbart. Men det finns baksidor av allt och just livet som backpacker har så många mer sidor än dom bilder man postar på facebook. Så jag bestämde mig för att göra något lite allt möjligt av dom här underbara inläggen som jag kommer att dela up för att inte skriva en hel bok i ett som ni aldrig kommer orka läsa. Favoritminnen, favoritplatser och favoritbilder från båda mina resor jag gjort.   Här har ni: 10 nackdelar med att resa som backpacker i Asien.   Fördelarna och det underbara med att backpacka är oändliga. Det negativa är desto mindre, men det finns.   #1 - Att leva i en ryggsäck. Ni hör ju själva.. Man är van vid sin stora garderob och att kunna variera sig något helt galet mycket. Olika kombinationer, vissa saker som man bara har när man vill vara extra fin. Accessoarer, skor och väskor. Och så helt plötsligt så har du din väska, och det du får plats med, det är det du har. Och då innebär det att halva väskan måste innehålla vandringsskor (eftersom man inte kan gå runt med flipflop hela tiden), handduk och duschprylar, ett litet first aid-kit, solkräm, smink (ibland vill man ju va lite fin) m.m. som tar upp plats i väskan så att man får ännu mindre plats för kläder. Första resan jag åkte iväg så åkte jag iväg med resväska, haha, rookie som jag var. Packade så mycket skit, alldeles för fina kläder, typ 5 par skor, hudvårdsprodukter osvosv. Skickade hem 10 kg och kastade resväskan åt helvete och köpte mig en ryggsäck, bästa beslutet någonsin!Men ni förstår kanske, man har ca 10-15 tröjor, 4 par shorts, underkläder och bikinisar och det är det du har att leva med. Inte jättekul alltid..     #2 - Långa och många promenader. Man hamnar inte alltid rätt, och ibland har man bara inte råd att hamna rätt. Så man får gå ibland, långt och länge ibland, med en 15 kilos väska på ryggen. Det tär på krafterna, det tär på tålamodet och det tär på humöret. Bara att komma fram till rätt destination och hitta ett bra, billigt men folktätt ställe att bo på kan ibland ta timmar. Man tröttnar, man blir grinig och man undrar vad fan man har gett sig in på, varje gång.     #3 - Budget. På tal om ovan då, så lever man ju alltid på en budget. Även om man kanske inte har en kalkylerad budget för hur mycket man får göra av med dagligen. Eller även om man inte har en aning om hur mycket som är kvar på kontot så tar man alltid det billigaste. Boendet, maten, ölen. Kostar solstolen så ligger man på stranden. Är det 2 för 1 öl om du kommer innan 7 så är du där då. Bjuds det på mat någonstans, då är man där. Det billigaste av det billigaste, jämt. På ett vis är det ju utmanande och många gånger ganska kul, man hittar dom allra bästa ställena där alla cheap backpackers håller till (vilket oftast är dom roligaste ställena), men ganska tröttsamt också. Man kan gå och sukta utanför dom fina hotellen med pool, utanför dom fina restaurangerna där den dyraste maten serveras osv. Ibland känner man sig ju ganska ful och smutsig när man passerar lyxlirarna som är på sin charterresa.. Hostel, ja det kan vara både bu och bä. Jag och Patte hamnade på det bästa ever på Koh Phangan över nyår 2014/2015. Men jag och Matilda hamnade på ett inte så roligt i Singapore..     #4 - Långa resor. Ja, det fortsätter ju lite på temat budget. Men alla dessa resor. Ni chartersemestrare vet att när ni ska åka någonstans så är det direktflyg som gäller. Eller kanske med en mellanlandning, men det är max, ellerhur?  Backpackar man så har man inget val än att ta det billigaste möjliga. Kanske får man stå ut med 6 mellanlandningar. Ibland mellanlandningar på 16 timmar. Och ibland så har man inget val än att ta den billigaste bussen som är helt överfull av människor, djur, väskor och paket som ska levereras någonstans på vägen där bussen stannar. Sist så åkte jag och Matilda totalt 9 timmar i en tuktuk för att komma fram på billigast sätt, det gör jag INTE om! Den värsta resan jag gjort var när jag skulle åka hem från min första resa. Jag åkte från Lombok - Indonesien tidigt på morgonen efter att mitt plan vart inställt och jag satt och grät i en timme på flygplatsen (när jag då hade vart vaken i 24 timmar) tills jag slutligen fick hjälp tack vare min indonesiska vän. Hamnade på ett plan till Jakarta - Indonesien och fick vänta där i 4 timmar tills mitt nästa plan skulle gå till Singapore. Fick vänta i 8 timmar i Singapore, utanför flygplatsen då incheckningen av mitt plan inte hade öppnat på långa vägar. När jag skulle gå igenom incheckningen så fick jag inte checka in då jag inte hade min biljett utskriven från Thailand till Sverige. Så jag gick runt på deras gigantiska flygplats i säkert 1 timme innan jag hittade någon som kunde hjälpa mig skriva ut biljetten gratis (eftersom jag var helt jäkla pank, hade inte ens råd att köpa ett nudelpaket att äta..) Slutligen fick jag biljetten utskriven och kunde checka in. Kom fram till Thailand och skulle vänta där i närmare 20 timmar. Kul lixom... Men så jag fick åka med några till Bangkoks backpackergata och spenderade kvällen där. Hade en jävligt rolig kväll som tur var. Somnade i ett rum efter att ha vart vaken i 40 timmar. Men så var det bara upp efter några få timmar för att åka en gratisbuss tillbaka till flygplatsen. Fick boarda mitt plan hem och äntligen äta lite mat för första gången på två dygn typ.     which leads me to...   #5 - Lack of sleep. Man kan ju inte påstå att man sover bra, någonsin. Antingen så är man ute och festar hela natten och ska försöka gå och lägga sig 10 på morgonen då solen redan brassar på som bara den. Ett rum med inte mer än en liten fläkt som har sett bättre dagar, är ganska svårt. Alldeles för varmt, alldeles för ljust och massa jäkla ljud runt omkring. Har man inte vart ute och festat så ska man ju upp i tid (tidigt) för att hinna göra något av dagen när man är på platser allt för kort tid. Man ska hinna se allt av värde, uppleva det som kan upplevas och inte missa något av det som finns erbjudet. Och är det någon dagsutflykt så är det allllltid tidig uppgång. Och är det inte det så ska man vidare till en ny plats och bussen kommer och hämtar upp en någon gång mellan 5-8 och då ska man ju hinna packa ihop, se så man inte glömt något och checka ut i en disk som aldrig är öppen så tidigt. - På med brillorna för att dölja påsarna och rödsprängda ögon så är det bara att börja om igen! Sova kan man ju göra när man är död, visst?     #6 - All kinds av läskiga och äckliga småkryp & djur. Spindlar, ordmar, ödlor, fladdermöss, bedbugs, myror som bits hårt som fan, kackerlackor, ladybugs, hajar, farliga fiskar, dödliga maneter och flugor som man inte har en aning om vad det är. Listan kan göras lång över dom äckliga småkryp och djur som rör sig i dom där länderna.. Hundar, som jag älskar så mycket i Sverige, hatar jag i Asien. Jag håller mig så långt borta jag kan. Dom kan vara aggressiva, kan bära på äckliga sjukdomar, har oftast loppor och fästingar och är bara sjukt orena. Kommer alldeles för nära när man äter sin mat på "restaurang", sjukt äckligt alltihop och ja, man är ju hyfsat rädd för allt sånt där..   #7 - Ärr och sår läker aldrig! Får du ett sår så har du ett sår, ända tills du kan vistas många timmar i ett rum med ac eller när du sitter på flygplatser/flygplan. Det läker lixom aldrig. Det är för fuktigt i luften för att en skorpa ska bildas eller något liknande. Sen badar man ju och det blir ännu mer mjukt och fuktigt. Så det kan ta sjukt lång tid innan man får en skorpa och infektionsrisken är hyfsat hög när man går runt bland olika bakterier med minimalt med kläder med ett öppet sår. Fast är man lite rutinerad så har man super-grejer i first aid-kitet så att man kan skynda på det lite. Uttorkande anticeptic- och en kräm som lägger sig som en skyddande hinna mot smuts och bakterier är tricket. Fast det finns inte att köpa i Sverige. Dessutom så blir det ju så sjukt fula ärr. Om man faktiskt lyckas få ett sår att läka så är det ju väldigt ofta i solen och som vi alla vet så skapar det inga fina ärr.    #8 - Turistfällorna.. Finns överallt, och ibland blir man lite lat och feg. Kan bli jättebra men kan samtidigt bli världens jävla flopp. En del kan du få se men inte hinna upptäcka som du önskade då turen är slut eller ska fortsätta. En del kan du totalt missa och få höra sen att du verkligen missade, allt pga att en kille lurade dig att det inte var värt det. Och ibland kan det absolut coolaste, som senare kommer bli en hype, vara kanske lite för läskigt eller riskfyllt. Men så inser du sen att det inte alls var riskfyllt, bara inte tillräckligt stor än. Det absolut värsta man kan göra är att gå som ett frågetecken till en turistbyrå, då får du betala dyrt för något som kanske inte borde kostat så mycket egentligen. Något jag ångrar är att jag inte körde på trippen med moppe runt i Vietnam, som ska vara bland det coolaste man kan göra i det landet. Dumma feghet..       #9 - Tiden går alldeles för fort. Det är konstigt vad en vecka kan kännas som en dag, hur en månad kan kännas som en vecka. Samtidigt som det kan kännas som att man har upplevt så mycket att det känts som en månad när endast en vecka passerat.Tidsuppfattningen är ju rätt skev när man reser. Man lär sig att tänka frukost - när man vaknar, lunch - när man är hungrig, middag - efter solen gått ner. Sen så har vi ju sunset-time, vilket brukar vara runt 6 och sunrise-time som också är runt 6. Dagar ska vi inte ens prata om, det finns inte, det är ju fredag hela veckan. Men rätt som det är så har 3 månader gått och man känner att man knappt har hunnit blinka trots att man vart med om mer saker än man upplevt dom senaste 3 åren. Galet. Läskigt. Och när man inte får vara kvar på en plats, eftersom att man bara får visum för en viss tid, så känns det som att man missat så mycket och aldrig vill åka därifrån...   #10 - Hejdå. ...Vilket leder mig till det allra värsta av allt med att vara backpacker. Halva idén är ju att du ska se så mycket som möjligt under den korta tid och den tajta budgeten du har. Så du har en plan (även fast det aldrig blir som man planerat), du kommer till en plats, blir helt förälskad i den, i människorna runt omkring dig och i kulturen du lever i. Du hinner precis börja trivas och känna dig ganska hemma när du känner att det känns rätt klart. Att du måste ta dig vidare, någon annanstans. Och det leder till alla hemska hejdå. Till flörten, till dom nya bästisarna, till dom nya crazy partyprissarna och till.. alla. Man blir alla som en liten familj, känner sig likadana och enade på något vis. Men så ska man skiljas åt, bara sådär.. Ett fruktansvärt svårt hejdå är det allra första. Till ens närmaste som man ska lämna här hemma i Sverige när man själv ska ut på äventyr. Det tar mig flera veckor att känna mig helt komplett och glad igen. Den är verkligen inte kul!       Det finns inte så mycket mer som man kan säga är negativt med att resa som jag har gjort. Det är ju småbesvikelser hit och dit, men det är det ju i vardagen i Sverige med. Det som faktiskt är påtagligt finns listat, allt annat är små snedsteg som man får räkna med. Det man förväntar sig kan mycket väl förändras snabbt. Det negativa är fåtaligt, och det är väl kanske därför man fastnar i det också. I know I did... <3