What an emotional day this is..

Hallåhallå i stugan! - de va inte igår!  Men tyckte att det var lite dags att skriva lite igen. Det har ju hänt en del sen sist jag skrev! Måste ju inleda med den här dagen - 15:e oktober - jisses vilken dag detta är.. varje år är det något ganska stort, ganska emotionellt, ganska minnesfullt på gott och ont, över den här dagen. I år handlar det inte om mig utan om en av mina bästa vänner, så just nu sussar hon tungt här brevid mig, Förra året, 2015, så var jag och signade alla kontrakt för min lägenhet och fick nycklarna till det fantastiska ställe jag idag kallar hem. Förrförra året, 2014, så trekkade jag för första gången, i Sri Lanka. Besteg två berg på en dag. En helt underbar, amazing dag, med en helt ny typ av upplevelse. Förrförrförra året, 2013, så hade vi inbrott hemma hos min pappa, och jag blev nog lite ärrad för livet. Åren innan det minns jag inget specifikt med just denna dag men det var säkert något som skedde då med! Men, nu kommer lite Matilda från i år! Helt säker på att you're dying to hear all about it!  Jag sa upp mig från DSolution i februari och slutade i mars och började en utbildning till att bli flygvärdinna. Ascoolt tänkte jag! Vem fan skulle inte vilja prova det yrket lixom? Häftigast i stan! Så jag sa upp mig med buller och bång, satte fullpott på proven i att vara flygvärdinna och började jobba för SAS! Och wow va kul det var första månaden. Häftigt att se allt som händer bakom kulisserna lixom! Mennnn... dom som känner mig vet vad som hände sen - I got bored!.. Vara borta eller jobba varje jäkla helg, jobba helt sjuka dagar (den värsta av dom alla så var jag borta i 15 timmar), sämst lön med tanke på hur vi jobbade, inga roliga stopp och väldigt understimulerande.  Dom som känner mig vet att om jag inte är tillräckligt underhållen så blir jag uttråkad. Detsamma gäller med jobb. Jag är en sån där jobbig människa som ääälskar att ha 17miljarder saker för mig samtidigt. Ibland går det kanske inte så bra som jag vill eller hoppas men oftast blir det jäkligt bra faktiskt. Men som flygvärdinna så var jag tvungen att anpassa mig in i en fyrkant och stanna där inne, inte gå utanför kanterna. Och de va DET som fick mig att vilja sluta, det passar inte för mig att inte kunna få lägga till min personlighet i det jag gör.  Så... en månad in i jobbet så ville jag sluta. Big surprise - min familj, mina vänner och till och med mina bekanta blev inte förvånade. Kanske snarare lite irriterade - "men åh, när ska du någonsin bli nöjd?" "Finns det inget som duger åt fröken?" "Ska du inte ge det lite längre? Du har ju knappt gett det en chans!" - Men, återigen, känner man mig så vet man att det spelar inte någon roll vad någon annan säger. Livet är till för att levas, för att ta chanser och för att hitta rätt, men framförallt till för att vara lycklig! Är man inre lycklig så är man fel ute.  Så jag började kolla lite jobb men inte speciellt aktivt, jag kunde inte riktigt bestämma mig för vad jag ville för jag hade inte en aning om vad jag överhuvudtaget ville. Så jag gick onöjd och flög runt, inte för att jag inte hade bra dagar för det hade jag! Det är något speciellt med att ha bestämt sig för att sluta på ett jobb, man kan lixom fortsätta jobba och känna sig glad för att man bestämt sig för vad man ska göra!  Rätt som det är, under en dag i Barcelona i somras, så ringer telefonen och Emelies gamla chef Stein ringer. Han pratar och pratar och pratar och när jag lägger på luren efter en kvart av hans prat så börjar orden sakta smälta in; han hade erbjudit mig ett jobb som säljare på V, hans företag. Och helt plötsligt stog det ganska klart för mig: det är väl klart jag ska bli säljare!  - Så många gånger tidigare i mitt liv som jag tänkt "jag ska bli säljare, det är det jag gör bra, jag har rätt personlighet för det!" Men aldrig riktigt tagit chansen. Och här kom den som en blixt och slog ner rakt framför mig, wow, vilken grej.. Jag tog några veckor på mig att fundera men det stog ju ganska klart redan, klart jag skulle bli säljare! Det kanske var norskan som spökade då min chef är norrman, men jag fattade inte från början att tjänsten var "Sverige-chef", men jag fattade det innan jag började i alla fall. Så idag sitter jag, sjukt nog, och jobbar som Sverige-chef för ett telemarketing-bolag. Pretty amazing it is! Det går så himlans bra för mig! Jag bokar möte efter möte och skickar offerter hit och dit och jag skapar värde i varje relation - ja jisses va bra det går! Det kommer bli så jävla bra det här, det är jag helt säker på! Talk to you soon, så får vi se vad jag då har för spännande nyheter! ;) Pusselipuss! / M