Bekvämare i min kropp när jag är naken än med kläder på

Det här är något som jag har funderat på en del på senaste, som jag även pratade om med en av mina närmsta vänner nyligen. Jag tänkte att hon är nog en av få som skulle kunna förstå eftersom hon älskar att vara naken lika mycket som jag. Först och främst måste jag bara säga - att jag har alltid vetat att jag älskar att vara naken, men jag har nog inte förstått att jag älskar det så mycket som jag faktiskt insåg på denna resa. När jag först hade varit i Indien en längre period och på riktigt kände mig rätt "trapped in my own clothing". Jag är inte van att behöva ha topp på mig på stranden och har solat toppless så länge jag kan minnas. Att hela tiden behöva tänka på att jag måste täcka över min kropp pga platsen jag var på var en otroligt osoft känsla. Man får tycka vad man vill om det, men jag ÄLSKAR Indien och känslan på de platserna när jag spenderade tid, FÖRUTOM just den biten att jag behövde ha kläder på mig på stranden.Att sen från denna plats sen komma till Koh Phangan det var ju bra som en helt magisk frihetschock utan dess like. Jag har varit på nudist stränder innan i Europa och på andra platser där man fått vara naken, men i Europa är det faktiskt mest människor över 65 år ålder. Inte för att ens syfte är att spana in folks kön eller ens spana in varann över huvudtaget när man är på en nudiststrand, så föredrar jag väl kanske ändå att det är människor i min egen ålder. Inte bara massa pungar som hänger ner till knävecken. INTE, för att det är något fel med det haha.. I Koh Phangan var det lixom en ljuvlig nudist strand fast med nice:a människor i min egen ålder. Bara andra likasinnade som delade min tanke om att inte gilla att täcka sin birthdays suit med massa onödigt kraffs. Man möttes upp med sina kompisar, åkte till stranden och sen hängde alla bara nakna, helt bekväma i sig själva. Man skaffade även nya kompisar de dagar jag gick dit själv för att på något sätt är det redan en sådan ice-breaker att man faktiskt är där naken och man redan har ett ganska stort gemensamt intresse, så allt skedde bara väldigt naturligt och sjävklart.Det jag har funderat på är att jag faktiskt är mer bekväm när jag är naken än med kläder. Jag är lixom mer nöjd med mig själv när jag är fully exposed än när jag pälsar på mig massa lager av tyg. Nu har ju ni bara sett bilder på mig naken som jag har valt ut, där jag kanske haft ett spann av bilder och valt den finaste utav dem där jag känner mig mest nöjd. Men även jag som alla andra har delar på min kropp jag är mer eller mindre nöjd med. Även jag hamnar i en dålig fas och äter onyttig mat i 2 veckor i sträck och går upp i vikt och känner mig mindre nöjd med mig själv. Även jag får utslag hit och dit och har eksem rätt ofta. Även jag har medfödda grejer på min kropp som jag inte tycker är ultimata "skönhetsmässigt". På något sätt har jag försökt att sluta lägga min energi på de delar jag är mindre nöjd med och istället först fokusera på de grejer jag tycker om. Försöka att bara älska mig själv så som jag är skapt och faktiskt ge mig själv credd till vilket fantastiskt jäkla tempel jag svassar omkring i. Det finns dagar då rumpan hänger lite mer, där magen känns lite för putig, dagar då allt bara inte känns så nice. Men man är ju ändå bara människa? Och ingen är perfekt.Så när man är naken då har man på något sätt inget att dölja, utan man bara är där med sig kropp och det är så man ser ut. Det finns inga midjehöga byxor som tajtar in magen eller trycker upp rumpan, eller något annat plagg som försöker försköna något. När jag försöker dölja någon av mina mindre nöjda delar genom kläder så tycker jag oftast i slutändan att det ändå framhäver det mer. Så nä... Nudity is the shit. Där är man i all sin fullfjädrade drömighet.  Det sexigaste som finns är faktiskt någon som är bekväm i sig själv. Är man inte det i dagsläget så är det förmodligen det man bör börja jobba på härnäst <3p&k