I think I fell down in a big black hole

Efter en väldigt lång period i mitt liv där jag har haft full power att utforska mitt eget inre, och sen i sin tur hjälpt andra att gräva djupt i sitt - har jag på något sätt tappat mig själv. Det känns nästan som att jag har ramlat ner i ett stort svart hål av ingenting. Jag har den senaste tiden börjat ifråga sätta universum, mig själv och samtidigt känt mig ensam på ett obekvämt sätt jag inte är van vid. Gör det mig verkligen lycklig med vad jag gör just nu? Njuter jag av livet? Vad är mitt syfte här i livet egentligen? Gör jag någon skillnad? Vill jag leva? Älskar jag mig själv?Ja, men självklart - jag älskar det jag gör och mig själv. Jag har bara äntrat en period i livet där jag under en längre tid har varit 100% full power och gett hela mig själv till både mig själv och andra så nu har jag lixom tömt allt mitt innehåll. Så nu försöker jag tillåta mig själv att vara i det här utrymmet, där jag är konfunersam över livet och där jag inte känner igen mig alls. Det är så himla viktigt att tillåta alla känslor i livet - glädje, sorg, lycka, ilska, kärlek, passion, vara kreativ, bli bekväm i sig själv och sin sexualitet. Men när man har intensivt jobbat med att känna alla dessa känslor under en längre period, vad kommer efter det? Jag säger inte att jag är fulländad på något sätt, eller att jag har bemästrat alla känslor i livet. Men jag har nu grävt väldigt djupt under en längre tid och nått en punkt som jag inte känner igen. Ett avdomnat tillstånd. En annan del av mig själv som jag också behöver lära känna och lära mig mer utav. Jag är verkligen på den mest perfekta platsen att göra just det, med den bästa guidningen av alla fantastiska lärare här på Yogiakademin. Och Josefine Bengtsson, tack för att du är du och för att du ger mig en sån stor support i min personliga utveckling. Jag är för evigt tacksam för hur jag har fått vara mig själv och utvecklats med dig och er. Min vän och min lärare - så mycket kärlek 💕 Kom hit till retreat:et med tanken att jag fortfarande skulle vara en hel del online och uppdatera på Instagram och så. Men sen jag kom hit har jag bara känt ett sådant starkt behov av att vara ouppkopplad och långt ifrån dator och mobil. Den här ständiga stimulansen det ger. Ikväll går jag in i några dagars tystnad också, så lika bra att göra hela denna period på riktigt. Jag behöver vara helt i min kropp och i naturen för att kunna växa mig stark igen. För att jag ska känna lust och inspiration för mitt publika liv sen behöver jag helt enkelt lite egentid för jag ÄLSKAR ju att dela med mig av mitt liv till er. Livets intressanta vändningar! Men det behövs ups and downs för att vi påhittigt ska vara levande ! Jag är tacksam för mig själv och för att jag tillåter mig att ta lite tid för att växa 💕 Massa kärlek(Men jag har ju fortfarande lite tidsinställda inlägg här, så no worries, mest att Instagram kommer få lite semester!) __________________________________________________________________________ After this long past period of digging deep into my heart, helping other to dig deep into themselves - I kind of lost my self on the way with too much going on. It almost felt like I fell into a big black hole of nothing. I started to question universe, the meaning of life, myself, and I have been feeling alone in a weird way. Does it really make me happy with what I do? Am I enjoying life? What is my purpose? Do I make a difference? Do I want to live? Do I love myself? And of course, I love my life and what I do. But I have just stepped in to a period that I have been giving my all for a longer period so there is nothing left. So now I'm allowing myself to be in this space, to be a little bit confused and not sure about how I feel. Normally I feel so much - but now I don't feel anything. But it's okey too. It's so important to allow all sorts of feelings - happy, sad, anger, love, passion, being creative, to become really comfortable in yourself and your sexuality. But when you have been going through all of these emotions deep in you, what happens next? I'm not saying I'm perfect in any way, and that I have concurred all emotions in life. I have just been digging deep for some time now and found something I'm not familiar with. So this is also a part of me that I need to learn more about. And I am really in the perfect space for that right now, with the best guidance from these amazing people here at Yogiakademin. Thank you Josefine Bengtsson for being such a great support in life. I'm forever grateful for how you have helped me. My friend and my teacher - so much love💕 Came to my yoga retreat and planned to be online sometimes to still update here on insta. But since I arrived here I have just got such an urge to be without this technical irritating stimulation. To be able to enjoy my public life here later I need to just be with myself for the next coming 5 days. Cause I DO love what I do and share it with you. Tonight I am also entering some days of silence, so better to just use these last days to build myself completely. Life's interesting turns. Grateful for being me and that I'm allowing myself some time to grow. Lots of love 💕(But I still got some times posts here in my blog, so no worries, its mostly my Instagram that will get some vacation)