”Would you be as naked and free as you are right now if you didn’t have a perfect body?”

Frågor jag får väldigt ofta är just: "Skulle du vara lika öppen och naken om du inte hade en perfekt kropp?""Skulle du vara naken hela tiden om du inte hade en ideal kropp?"Det leder mig först till frågeställningen - vad är egentligen perfekt? Normen i dagens samhälle är kanske att man ska ha en smal och välsvarvad kropp, att det är idealkroppen. Fast om man går till grund och botten av sig själv och försöker skala ner vad media och allt runt om kring talar om för en hur en idealkropp ska vara, borde inte den bilden då förändras? Först och främst, jag har ingen aning hur jag skulle vara om jag hade blivit född i en annan kropp. Hur skulle jag någonsin kunna veta det? Jag har ju blivit född i min kropp, har växt upp i min familj med öppna och kärleksfulla värderingar och omgett mig med människor som krossat mina vägar. Jag har ju bara mitt eget liv att referera till, så att tänka sig in i hur situationen om det skulle se annorlunda ut av att födas in en annan kropp - det är ju självklart. Fast på vilket sätt det skulle vara annorlunda, det skulle jag ju bara veta om jag fick erfara det. Jag tar det såklart som en jättefin komplimang att folk tycker att jag har en perfekt kropp. De refererar då endast till utseendet - att min kropp ser perfekt ut. Då har de alltså ingen aning om hur jag känner mig, och vad som faktiskt florerar där inne. Det är väl såklart att jag inte har växt upp och alltid tyckt att jag har haft en perfekt kropp! Jag har också varit utsatt av människor med åsikter av alla olika dess slag. Du är för det, har för lite av det, för mycket av det etc... Jag har t.ex växt upp och alltid varit väldigt smal - och det har inte varit en enkel match. Under många år när jag var yngre så var det kämpigt att hålla vikten uppe för att jag alltid haft en sån aktiv ämnesomsättning. Jag kunde glömma äta middag och direkt gå ner ett kilo. Jag har fått höra av min chef att det till exempel inte är vidare attraktivt för en man med en så smal kvinna som mig. Jag har fått orimligt många frågor om jag har haft anorexia. Som att det har varit mer accepterat i vårt samhälle att så fort det handlar om att någon är smal, då kan man yttra sig om vad som helst. Medan när det handlar om övervikt, då måste man verkligen tänka sig för vad man säger. Jag har aldrig haft anorexia och jag har alltid varit hälsosam. Jag är glad att min kropp skiftade lite när jag kom upp i 25 års ålder, det var som att kvinnan inom mig tog fart och rumpan växte till sig ordentligt, höfterna blev bredare och brösten lika så. Efter det har jag blivit bekvämare i min egen kropp för att färre personer tagit sig friheten att kommentera mitt utseende på ett negativt sätt. Eftersom jag bara har mig själv att jämföra med eftersom jag lever mitt liv, så har jag som alla andra också varit mindre nöjd med delar av min kropp - skämts, haft ångest och känt missnöje. Det jag däremot har gjort de senaste åren är att jag har jobbat med mig själv och försökt gå till botten med varför jag känner som jag gör. Att istället för att vilja ändra på min kropp så har jag försökt älska det jag har och acceptera det tempel jag är skapt i. Försökt att skifta tankar om hur allt SER ut till att de flesta delar av min kropp faktiskt är 100% funktionella.  Det här med att skifta fokus. Vad är egentligen en idealkropp? Borde det inte handla om hur min kropp känns? Och vad jag är kapabel till att göra med min kropp? Istället för att endast se till hur den ser ut?  Det har varit den viktigaste resan för mig. Att verkligen börja strunta i vad andra tycker om mig. Att jag har gått in i mig själv och byggt upp min egen idealkropp. Hur mäktigt är det inte att jag har en kropp som tillåter mig att dansa som en vilde och att alla känslor löper amok av eufori. Hur ballt är det inte att ha sådan sinneskontroll i meditation och yoga att man kan förflytta runt sin energi till olika plan i kroppen. Att få känna sensationer av njutning, pirr och nipper. Få känna kärlek, sorg, lycka och förväntan. Hur coolt är det inte att vi har muskler som vi kan träna upp som gör att vi orkar mer? Att lära sig allt om sin kropp, hur den fungerar och sen kunna känna allt vad vi är kapabla till att känna.  Sen jag började älska min kropp till 100% så har är det nog också den energin jag sprider till min omgivning. Att jag är nöjd med mig själv och älskar mig för just mig. Vilket förmodligen också hjälper min omgivning att anse att mitt yttre är vackert. Om man istället är missnöjd med sig själv och sprider ut energi om att man har en massa defekter, så tror jag verkligen att det är precis det som andra ser också. Utsidan är ju bara ett slags fordom som vårt inre använder sig utav, så om man är genuint lycklig så är det också det som avspeglad i det yttre - vilket ger en mer attraktiv aura.  För att slutligen gå tillbaka till de två frågeställningarna ovan. Jag kan omöjligt veta om jag hade älskat att vara naken lika mycket om jag var född i en annan kropp. Fast jag tror av hela mitt hjärta att jag ändå en dag hade kommit dit där jag är nu. På vissa plan kanske jag hade haft en mer uppförsbacke medan med andra plan hade det kanske varit enklare. Min mamma och familj har alltid varit väldigt accepterande och gett kärlek för hur jag är som person - med inte så mycket fokus på hur jag ser ut hela tiden. En viktigt del att tillägga är väl också mitt syfte till att vara naken, det handlar bara om att jag känner mig som mest fri och levande då. Jag häckar inte runt på stränderna för att visa upp mig själv och få bekräftelse. Jag känner mig bara som mest bekväm när jag får vara i mitt mest naturliga jag. Genom åren där jag stött på likasinnade som mig själv så vill jag lova er att de har haft alla dess färger och former - och dem har varit lika trygga i sig själva som jag. Så det blir vad man gör det till. Lär dig acceptera dig för dig och strunta i vad andra tycker :) också att försöka sluta jämföra sig med andra hela tiden, även om det är lättare sagt än gjort. _________________________________________________________________________Questions I get very often is:”Would you be as naked and free as you are right now if you didn’t have a perfect body?””Would you love to be naked as much if you didn’t have the ideal body?” That leads me to the first question - what is perfect really?The norm in today's society may be that you should have a narrow and well-toned body - and that is the ideal body. But if you go to the bottom of yourself and try to scale down what the media and everything in your surroundings tells you how an ideal body should be, wouldn’t that picture change then? First of all, I have no idea how I would be if I had been born in another body. How could I ever know that? I have been born in my body, have grown up in my family with open and loving values and surrounded myself with people who crossed my path. I only have my own life to refer to, so imagine how the situation about it would look different from being born into another body - of course it would change a lot. However, in what way it would be different - I could only know if I got to experience it. I take it as a compliment that people think I have a perfect body. But there they only refer to the appearance - that my body looks perfect. Then they have no idea how I feel and what actually flourishes inside of me. And of course, I have not grown up and always thought I had a perfect body! I have also been exposed to people with views of all kinds. You are too of this, too little of that, too much of that etc... I have, for example, grown up and always been very thin - and it has not been a simple match. For many years when I was younger, it was hard to keep the weight up because I always had such active metabolism. I could forget to eat dinner and immediately loose a kilo. I have been told from my boss that, for example, it's not attractive for a man with such a skinny woman like myself. I have had unreasonable many questions if I have had anorexia. As it has been more accepted in our society that as soon as someone is thin, one can comment on anything. While when it comes to obesity, you really have to think of what you say. I have never had anorexia and I have always been healthy. I'm glad that my body changed a bit when I got up at the age of 25, it was like the woman within me took place and the buttock grew a bit, the hips became wider and the breasts did the same. After that I've become more comfortable in my own body because fewer people has taken the liberty to comment on my appearance in a negative way.Because I only have myself to compare with because I live my life, I, like everyone else, I have also been less pleased with parts of my body - been ashamed, had anxiety and felt dissatisfaction. What I have done in my recent years is to work with my limited beliefs about myself, tried to go to the bottom with why I feel like I do. Instead of wanting to change my body, I've tried to love what I have and accept the temple I'm created in. Trying to change thoughts about how it looks to that most parts of my body are actually 100% functional.It's about changing the focus. What is actually an ideal body? Should’t it matter how my body feels instead? And what I am capable of doing with my body? Instead of just looking to the outside.This has been the most important journey for me. To really start ignoring what others think about me. That I have gone into myself and built up my own ideal body. How powerful isn’t it that I have a body that allows me to dance like a wild animal and all emotions of euphoria that gets created. How cool isn’t it to have such mind control in meditation and yoga that you can move around your energy focus to different levels of the body. To feel sensations of pleasure, niggles and pulsations. To be able to feel love, sorrow, happiness and expectation. How cool isn’t it that we have muscles that we can train to make us last longer? To feel strong. Learning everything about your body, how it works, and then knowing what we are capable of feeling.When I started to love my body to 100%, it is most possible that the energy I'm spreading to my environment, is just that. That I'm happy with myself and love me for just me. Which probably also helps my surroundings to think my exterior is beautiful and attractive. If instead you are dissatisfied with yourself and spreading energy that you have a lot of defects, I really think that is exactly what others see. The outside is just a kind of vehicle that our interior uses, so if you're really happy within yourself, it's also what's reflected in the exterior - and it’s giving a more attractive aura.Finally, to go back to the two questions above. I can not possibly know if I had loved being naked as much if I was born in another body. Even though I think with all my heart that at some point I would reach where I am today. On some levels, I might have had a more uphill while on other levels it might have been easier. My mom and family have always been very accepted and gave love to my personal identity - with not so much focus on what I look like all the time. An important part to add is also my purpose of being naked, it's just about feeling the most free and alive that I possible can. I do not nest around on the naked beaches to show myself off and to get confirmation. I just feel the most comfortable when I can be in my most natural state. Through the years when I have met people with similar mindsets like myself, I want to promise you that they have had all colors and shapes - and they have been as secure in themselves as I do. So that's what it's all about. Learn to accept yourself for yourself and ignore what others think :) And try not to compare so much, even if its easier said than done. p&k