Foglossning och sjukhusbesök

Hej!  Skrev i ett tidigare inlägg att jag skulle skriva om mina första veckor som gravid och alla besvär därtill. Graviditeten startade som för många andra med att må illa, kräkas och vara energilös. Det höll på till vecka 12 ungefär.  När jag äntligen fick tillbaka livsglädjen och börjat träna och röra på mig som jag vill så fick jag ryggskott. Jag var på gymmet och körde lättare knäböj i smithen då det högg till. Jag fick jätte ont och började att gå på massage hos en naprapat. Jag hade det svårt att böja mig ner men det gick ändå att komma till jobbet och kämpa på.  En vecka hade gått sedan mitt ryggskott då det plötsligt gjorde ännu ondare i slutet av ryggen en morgon i soffan. Kunde inte röra mig utan smärta eller sitta ner längre stunder, så var hemma den dagen och vilade, tänkte att det skulle gå över och gick och la mig den kvällen i tron att det skulle vara bättre dagen därpå.  Samma natt vaknar jag vid kl 2 av att jag måste gå på toa men att jag inte kommer upp ur sängen. Jag är inte den som ger upp så jag krigar mig upp, väl uppe så KAN jag inte röra mig för den smärtat jag hade då är det värsta jag vart med om. Jag kunde inte sätta mig igen på sängen eller röra mig, det är då tårarna kommer vilket gör att Pontus vaknar. Han håller om mig och allt jag kan säga till han är att det gör så fruktansvärt ont i ryggslutet. Smärtan var så stark, jag börjar känna hur allt börjar gunga. Jag svimmar och vaknar upp i sängen. Så där ligger jag igen..fortfarande kissnödig.  När man är gravid så ska man inte äta Ipren och det var allt vi hade hemma så Pontus springer ut i natten på jakt efter Alvedon. 1,5 timme senare på en elsparkcykel så hittar han en öppen mack. Jag får min alvedon för att sedan blir buren runt Pontus hals upp för att ta mig på toan. Det gör så ont att flytta ryggen men jag kommer tillslut fram till toan, men jag svimmar igen och spyr av smärtan.  Ambulansen kommer sedan med morfin för att lättare kunna ta mig ut till ambulansen. Jag kommer in till sjukhuset kl 5 där jag blir liggande. Jag får hjälp av ett gåbord för att ta mig till toaletten men så fort jag rör mig blir jag kallsvettig och håller på att svimma igen, det är en väldigt läskig känsla att inte kunna hålla uppe sin kropp.  Jag fick jätte fin hjälp och jag är så imponerad av all personal vi hade. Speciellt över hur fin Pontus var med mig han tog hand om mig så bra med att hjälpa mig ner med byxorna på toan, bära mig runt sin hals och hålla min hand i två dygn.  Det visade sig att tränade kvinnor lättare kan få tidig och kraftigare foglossning. Efter två nätter fick jag ta mina kryckor hem igen. Några veckor av sjukskrivning i soffan är inte den roligaste starten på graviditeten men jag är så glad att han i magen mår bra efter allt. Vi fick även åka in på gynakuten och se han sprattlade glatt i magen på ultraljudet.  Nu kan det bara bli bättre och jag ska bara njuta.  Bilden nedan är tagen då vi kommer in och jag har precis fått två doser morfin. Nöjd.