”Lugn nu mamma”

Hej!  Det är minst sagt upp och ner varje dag. Har man inte ont i magen så oroar man sig för något annat. Jag har fått små blödningar i två dagar och jag fick till svar av min barnmorska igår när jag ringde in och frågade vad det kunde vara, att åka in till Östra sjukhusets akutmottagning. Jag har vart där en gång innan pågrund av smärtan i magen och då fick jag vänta i 5 timmar på hjälp.  Den här gången var jag förberedd med matlåda, dator och mobilladdare. Men istället för 5 timmar tog det 5 min innan barnmorskan hämtade upp mig. Jätte bra bemötande. Där fick jag göra ett CTG test. Där mäter man barnets hjärtljud och mina sammandragningar, samtidigt som jag ska hålla koll på fosterrörelserna och trycka på en knapp när jag känner nått. Hela undersökningen kunde ta upp till en timme.Det kändes som att det ända jag gjorde var att trycka på den rörelse knappen, han är väldigt livlig.Jag fick två kraftiga sammandragningar och det hela tog 5 min sedan var det klart och det till barnmorskans förvåning. Han i magen var tydligen rekord bra att få kontakt med. Sedan fick jag träffa en läkare för att göra olika ultraljud. Vår kille var inte påväg ut riktigt än, utan han får stanna några månader till.  Jag fick sedan åka hem, bara en timme senare den här gången.Hoppas på 3 månader utan komplikationer nu. Jag förstår att oro är en naturlig känsla när man har någon man redan älskar så mycket som är så nära, men som ändå är så okontrollerbart långt borta. Men man får lita på att kroppen klarar det. Och lillen gör sitt bästa varje dag att lugna oss med massa sparkar och rörelser. Han mår bra där i magen.  Både jag och Pontus sover dåligt på nätterna och vi kan vakna mitt i natten och ligga och känna på hans kraftiga slag i magen istället. Väldigt mysigt trots allt. Och vi har även en rutin innan sängdags att prata med magen, och att svara hans sparkar med att trycka tillbaka.  Oj vad vi längtar efter dig nu älskade knodd.