MITT LIV ÄR INTE SÅ GLAMORÖS SOM DET KAN SE UT!

Mitt liv har inte alls varit perfekt som vissa kan tro att den har varit. Jag har växt upp i en familj där både mina föräldrar bråkade mycket och det vad aldrig lugnt hemma. Tyckte det var så jobbigt att vara hemma och höra dom bråka för små saker och bråket blev bara större. Jag hade en känsla på att dom kommer skilja sig någon gång och jag, min bror började att planera att han skulle bo hos pappa och jag hos mamma. När dom sa att dom skulle skilja så blev jag ledsen för det kändes som att jag typ gjorde det efter som jag hade känt på mig att dom skulle göra det. Kommer ihåg den dagen som igår att jag bara grät och grät, men på samma gång så kände jag en lättnad eftersom det skulle inte finnas någon bråk längre. Så när jag var 10 år så skilde dom sig dåligt och ovänner vilket gjorde svårt för mig och min bror. Jag kände som att jag hade skuld för mamma när jag åkte till pappa och samma när jag åkte till mamma. Det var en jätte jobbigt period i mitt liv för att vara så lite. Sen blev det mer kaos att jag slutade prata med min pappa på några år och kände att jag  behöver ingen pappa då. Men jag var ung och gjorde lite vad jag ville, eftersom min mamma var ensamstående så umgicks jag mycket med gamla mina vänner och nya vänner som var på väg att ta mig till ett dåligt väg vilket jag märkte så jag avbröt kontakt med dom. När jag började min första gymnasiet så besökte pappa lite då och då mig men jag vill inte, var så arg på honom ( kommer inte ihåg det idag) så att jag fick utbrott i skolan. Kommer ihåg att det var så pinsamt att komma till skolan nästa dag då mina kompisar hade sätt mig på det sättet. Men jag märkte vilka som var mina riktiga vänner så dom förstod mig. Efter att jag gick där i 2 år så tyckte mamma och min rektor att jag skulle söka en bättre gymnasiet och det gjorde jag. Men  Först skulle jag operera mina käken eftersom jag har haft problem med dom länge. Så den 5-6 maj 2011 så opererade jag mig och mitt liv var i helvete för det gjorde så ont. Men värst var att vi skulle åka till Turkiet efter 3 månader och då var det första gången jag gick runt människor. Personer kollade mig som om jag var någon slags monster eftersom jag var svullen i ansiktet. Efter semester så började jag i min nya gymnasiet där jag hoppades på att vara glad och trivas i men tyvärr så blev det inte så för jag gick med 95 ( har ingen emot 95 men just dom här som gick i min klass var riktigt stökiga) att jag inte va nöjd med skolan. Så rektorn och jag bestämde att jag skulle praktisera i Åhléns vilket jag blev glad över. Så jag träffade chefen i Åhléns som berättade uppgifter var att lägga i ordning kläder i varuhuset vilket lätt kul. Men sen började helvetet som jag inte hade aning om, första dagen så fick jag gå ner till källaren där det var 4 tjejer som packade upp kläder. Jag blev chockad och blev ledsen för att det var det här chefen hade sagt till mig. Så jag praktiserad där i 2 veckor och det kändes som slav jobb men jag ville inte tillbaka till skola så jag bet bara ihop mig. Sen när jag var tillbaka till jobbet så ville jag praktisera mer men rektorn sa nej du måste gå i skolan vilket jag inte ville så jag hoppade av utan att säga till någon, inte ens till min familj. Men för att ingen skulle märka så gick jag ut som att jag åkte till skolan och försökte komma på vad jag vill göra nu så jag gick runt i stan, ( under den här tiden så skrev jag med min  ex och umgås med honom när han inte jobbade ) satt i café, parker tills min mamma förstod att jag hade hoppad av. Så jag skrev mig in i Arbetsförmedligen och efter 2 års arbetslöshet och av coachning så fick jag i ett företag som administratör assistent och jag jobbade där 1 år 5 månader och sen fick jag sluta för det var arbetsbrist. Men efter några månader så jobbade jag med Nuskin vilket var ett stormisstag, men jag blev lockad av att ha ett jobb och det lät så bra då. Men jobbade med det i 3 månader för jag gick back och förlorade pengar av det, men sen så hörde min kollega från min gamla jobb och sa att det fanns en fast tjänst som administratör och jag tackade ja till det. Så idag har jag jobbat här i 2 år och mitt liv har verkligen förändras enorm om jag får säga det själv. Vet inte hur många som skulle skriva såhär personlig men jag kände att jag måste få ut det någon gång. Idag är jag 25 år, har fast jobb och är singel. Vem skulle tro att livet skulle vara såhär ?