Faller, faller, faller...

Jag vill skriva något men vet inte vad. Kan inte hitta någonstans att börja, finner inte kontakten med berättandet även fast jag har så mycket att säga. Och jag vet att det behöver bli sagt. För just nu ligger det och förtär mitt innanmäte så att jag gång på gång tappar andan. Jag faller. Det är så det känns. Den där hisnande, svindlade känslan i kroppen. Den är där, konstant. Jag behöver bara låta en cell komma till tals och den kan specifikt förklara hur hela jaget är i upplösningstillstånd.  Jag vill försöka beskriva den men vet inte hur. Finner inte några ord som passar in, kan inte hitta några verb eller adjektiv som gör känslan rättvisa. Inser att enda sättet att visa exakt hur det känns är att tända eld på hela världen. Låt allt gå upp i lågor för just nu bryr jag mig inte att allt det jag älskar blir till aska.  Jag vill befinna mig på en annan plats men vet inte var. Kan inte finna den punkten i framtiden som jag vill placeras på, kan inte hitta den stunden som jag vill leva i. Och då blir det mörkt. När inte ens framtiden är ljus. Och jag vet att jag är förblindad av smärtan så inga beslut kan fattas. Jag ser inte klart i det här sammelsuriumet av plågor. Istället blir det återigen att fokusera på den här dagen, den här timmen, den här minuten. Jag är trött på att leva så men just nu är det enda sättet.  Andningen är tung nu. Det ligger något över bröstet så jag får inte ner luften. Ett block. Betongblock har strategiskt placerat sig över min överkropp. Och jag försöker flytta det genom att stänga av.  Så förbannat trött på att hela tiden försöka, och föröka och försöka. Jag försöker fan hela tiden men vad spelar det för roll? När ingenting jag gör framåt kan ändra det som hände bakåt. Och jag vill förändra det. Jag vill gå tillbaka dit och göra det ogjort. Ta mig därifrån. Skydda mig. Rädda mig. Och sedan bära mig in i framtiden på en bädd av drömmar och tro på godhet. Inte med en skärrad självkänsla och ett inre lika förmultnat som svarta löv. Men jag ingår inte i ett kretslopp. Jag deltar i ett dödslopp. Ständigt på uppmarsch...