NÄR FÖRSKOLAN RINGER

Så här såg min lilla krigare ut idag när jag hämtade henne. Man kommer aldrig som förälder vänja sig vid detta, att ens barn gör sig illa och inte minst av att någon annan gör illa ens barn.Hej förresten! Kände att jag behövde hoppa rakt in då det har varit mycket känslor i kroppen sedan P ringde mig i eftermiddags och sa att förskolan hade ringt honom och att ”någon hade slagit Isabella”. Någon som i ett annat barn då. En kloss i huvudet hade hon fått en smäll med, men mådde under omständigheterna bra fick vi veta. En bula och lite blått. När jag sen kom och hämtade henne och tog av henne mössan så blev jag chockad, då hela pannan är blåslagen på henne, från tinning till tinning. Ner på ena kinden också. Förstår inte hur ett sånt litet barn som går på hennes avdelning med ett slag kunnat göra så mycket skada? Jag tror att P får prata med dem imorgon igen, när det har lagt sig lite. Sånt här är aldrig lätt, barn är barn och konsekventtänket finns inte där. Isabella har också slagit oss, när hon varit frustrerad och inte kunnat visa det på annat sätt. Men aldrig med någonting annat än sina händer. Hon har aldrig tagit upp någonting annat för att göra oss illa, och det var det som jag tyckte var jobbigt med det här. Det viktigaste är att det gick bra och hon mår bra, vi myste runt hemma efter att jag hade hämtat hem henne. Pizza, Spirit och lite dans. Fin torsdagskväll ändå <3