NÄR SÖMNEN KNASAR

Hej <3Just nu känner jag mig som en riktig zoombie, jag vet knappt vart mina tankar är. En natt är okej, två lever man på hoppet men när tredje natten passerat och man knappt sovit någonting då börjar man bli lite mindre människa. Min hjärna skriker efter återhämtning och jag hoppas hoppas hoppas på en bättre natt inatt. Första två nätterna hostade Lillan mycket vilket gjorde att hon inte ville sova själv, så hon låg med mig i vår säng och P la sig i gästrummet. Allt hostande och sparkande i ryggen gjorde sitt. Inatt vet jag inte vad det var med henne, hon ville bara inte sova och P som inte mådde så bra själv övergav skeppet för gästrummet igen. Jäklar vilken tråkig information för er att läsa haha, men så är min verklighet idag. Helgen kan inte komma fort nog, inte mindre för att vi har barnfritt två nätter.  Med mitt favoritbarn ;)